Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Hans Hildebrand som förhistoriker. Af T. J. Arne. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
nast sin uppkomst, utan ock sin fortsatta
utveckling, hvilken än går uppåt, än
sjunker, allt efter de olika verkande
omständigheterna. Mången är benägen att
betrakta de resultater, som på detta sätt
vinnas, med misstro, och det är sant,
att om man ställer samman af en typ
dess äldsta och yngsta
uppenbarelseformer, eller ändpunkterna af tvenne från ett
gemensamt ursprung med hvarandra
parallelt gående eller sins emellan
divergerade utvecklingsserier, äro olikheterna
så stora, att talet om frändskap kan
förefalla som ett fantasteri. Så mycket
större är triumfen, när det lyckas att
öfvertygande uppvisa det organiska
sammanhang, som råder mellan de
skenbart oförenliga enskildheterna, och
invändningar mot metoden förmå icke på
oss verka nedslående, ty vi kunna ej
förgäta, att andra vetenskaper med
materialier, som till sin art likna våra, och
som med oss använda, den jämförande
metoden, omsider vunnit allmänt
erkännande».
Hildebrand använde själf med mycken
framgång metoden i sin undersökning af
spännets utveckling, som är rik på fina
iakttagelser. Af grundläggande betydelse
har hans där gjorda urskiljande af tvenne
förromerska järnålderskulturer blifvit,
Hall-statt-kulturen och La Tène-kulturen.
Namnen bildades efter två ryktbara
fyndplatser för fornsaker, tillhörande de båda olika
kulturerna, den ena i Österrike, den andra
i Schweiz. Analysen af La
Tène-spän-nets typologi är intressant, då den i tiden
föregår den liknande som senare gjordes
af den tyske arkeologen Tischler, hvilken
väsentligen byggt sin kronologi för La
Tène-perioden på spännetypernas
utveckling och fått all äran för detta arbete.
Emellertid betonade Hildebrand i denna
afhandling ej så starkt det kronologiska
momentetutan snarare de kulturella
strömningarna och inflytelserna från den ena
l7ot. Gust. Joop & Co.
hans hildebrand 1870.
fornsaksgruppen till den andra. På grund
af det dåtida materialets otillräcklighet fick
han till och med den föreställningen, att
Hallstatt- och La Tène-kulturerna voro
samtidiga, under det i själfva verket den
senare följer efter den förra.
Ar 1880 utkom fullständigt ett
volyminöst arbete af Hans Hildebrand, De
förhistoriska folken i Europa. För första
gången gafs här en systematisk
framställning af de dittills vunna
vetenskapliga resultaten af den jämförande
fornforskningen. Uppgiften var redan vid
denna tid väldig, men arbetet vittnar
om att författaren behärskade sitt
material. Ännu kan boken läsas med nöje
och delvis med behållning — den
oerhörda ökningen af det arkeologiska
materialet har naturligtvis gjort den på många
punkter föråldrad.
På initiativ af Hans Hildebrand var
det som Vitterhetsakademien år 1872
började utgifva sitt Månadsblad. I detta,
som med oförändradt namn utkom till
och med 1905, förekomma mer än 200
uppsatser, som flutit ur Hans Hildebrands
flitiga penna. Där liksom i på andra
håll offentliggjorda studier visar han sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
