- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjuttonde årgången. 1908 /
276

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Från operan. Af Andreas Hallén. Med 1 bild - Monte Rosa. Af Hans Vik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

276

hans vik

misk kläm, och herr Nyblom gaf en ganska
realistisk typ af en utlefvad, svag och
vällustig Herodes. De öfriga solopartierna
voro icke långa men icke destomindre svåra
och återgåfvos å alla händer med tillbörlig
färgläggning. Herr Stockman som Narra-

both (den unge syriern) bör med mera
intresse och passioneradt deltagande följa
scenen mellan Salome och Jochanaan i
ständig stegring, ända tills han, kastande
sig emellan dem båda, i svartsjuk förtviflan
ger sig själf döden.

AONTE ROSA

AF HANS VIK

Öfver Monte Rosas kammar
flammar

kvällens vrede. Natt, statt opp,
stig med mörkrets ro ur djupet,
följ mig öfver gletscherstupet
hän mot alpens röda topp!

Någon ropar sönderrifvet:
»Lifvet,

det är striden vid en graf,
striden om att bli den sista,
som får där sin krans och kista.s
Vakna, natt, och tag din staf!

Ensam vill jag vid din sida
skrida

upp mot vinterfjällets höjd.
Evigheten vill jag känna
mäktig, outgrundlig, bränna
i min puls med lifvets fröjd —

Hvar vi vandra, bleknar färgen.
Bergen

stå i oåtkomligt hvitt,
och bland sönderfrusna vågor
välla månens kalla lågor
lugna fram ur molnens midt.

Snöhaf sträcka sina runder
under,

öfver, rundt omkring vår färd.
Forsens dån ej längre höres,
rymdens ro af intet stores.
Jag som du är evig värld!

Någon ropar ur det öde:
»Döde

bäras ned från isigt fjäll.
Matterhorn, hvars hvassa tinne
ligger djupt i töcknen inne,
dräpt dem nyss i blodröd kväll.

Högre, högre! Den som ängslas,
fängslas

vid det stoft, han träder på.
Väx, min ande! Gudsmedveten
famnar du oändligheten,
mer än jord och himlar nå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1908/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free