Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ur bokmarknaden - Af O. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN
Med i bild
Fredrik Böök. Romanens och prosaberättelsens
historia i Sverige intill 1809. Stockholm, Albert
Bonnier.
EN LITEN skrift om
emigrationen (i Föreningen Heimdals serie
Svensk politik) har den bekante
statistikern G. Sundbärg gifvit en
karaktäristik af svenskt folklynne, som är
väl värd att uppmärksammas bredvid andra
dylika af mer litterärt ursprung. Förf.
framhåller där bl. a., hurusom fantasien och
natursinnet äro utmärkande drag hos
svensken, medan det däremot är klent ställdt med
människokännedomen. »Detta är orsaken
hvarför t. ex. vår litteratur är så
uteslutande lyrisk. Vi hafva ju knappast ett
drama, som kommer att stå sig ett
århundrade. Och hvarför? Jo, för att skrifva ett
drama kräfs det lifskunskap, men vi hafva
blott naturkunskap!» Detsamma gäller
gifvetvis också om romanen och jämväl
biografien. (Är det inte litet betänkligt, att
den monumentalaste biografi vi äga gäller
Gustaf Mauritz Armfelt?)
Folklynnet är nu emellertid inte något
i alla tider konstant. Dess växlingar äro
svåra att gripa, men att äfven det har en
historia är ju tydligt nog, och hvad oss
själfva beträffar, månne inte den anmärkta
bristen på människokunskap är på väg att
botas? Både samhällslifvet, affärsdriften och
litteraturen kunna tyda därpå.
Då docenten Böök nu utgifvit en bok
om den svenska prosaberättelsen intill 1809,
säger det sig själf, att han inte haft
mycket af hög litterär rang att syssla med;
Mörk står fortfarande som den märkligaste
af romanförfattarna, och af våra i öfrigt
mest framstående diktare är det blott
småsaker, ansatser, som falla inom det valda
området. Förf. understryker med rätta
särskildt den ödesdigra luckan inom
berättarkonsten under den gustavianska perioden. —
Att boken dock blifvit så imponerande stor
— den omfattar ej mindre än 500 sidor —,
det beror till en ’del därpå, att förf.
omsorgsfullt undersöker sammanhanget med
den allmänna europeiska litteraturen och
öfverallt framdrar de öfversättningar,
genom hvilka denna blef känd hos oss, en
synnerligen prisvärd sak, då vi gifvetvis
härigenom få en riktigare uppfattning af
tiden än om vi höllo oss till de torftiga
svenska originalen ensamma.
Den framställning, förf. för sitt
ändamål ger af romanens allmänna utveckling,
synes mig i det hela akseptabel. Onekligen
kunde den ha varit bättre sammanhållen
— öfver hufvud hade det nog varit
önskligt att förf. gett sig tid att ännu en gång
genomgå sitt manuskript —, men då ett
modernt verk öfver detta ämne i dess
helhet mig veterligen inte existerar, hade det
varit något för mycket begärdt, att förf.
först skulle utarbetat ett sådant.*
Vidare är det dryga omfånget
beting-adt af förf:s sträfvan att få med allt, att
fullständigt upptaga materialet och
grundligt genomarbeta detsamma. Att därutinnan
* Vid åtskilliga något raska påståenden kan en
kritiker ha anledning sätta mer än ett frågetecken,
och på enstaka äfven viktiga punkter tycks förf.
ej ha tillräcklig första-handskunskap. Det heter
om en person i lOrthenbergska familjens lidande»
att man skulle förgäfves söka en sådan figur i en
annan romanlitteratur än den tyska (s. 473 f.). Men
denne gamle kapten, som i familjens sköte »pratar
om sina fältslag och ritar opp arméernas positioner
på bordet» — det är ju opp i dagen en afkomling
af »Uncle Toby», det törs jag påstå, ehuru jag för
öfrigt ej känner denna Kotzebues roman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
