Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ur bokmarknaden - Af O. S. - Af John Kruse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
john kruse
ingen möda sparats är ögonskenligt, och
man får det intrycket att framtida forskare
inte skola få mycken efterskörd. Ett par
småsaker ligga nära till hands att påpeka
för undertecknad. A. Säfströms så kallade
roman »En banqueroute-spelares berättelse»
var delvis en nyckelhistoria eller, efter den
utgafs som veckoskrift, ett skandalblad med
hänsyftningar på bestämda personer och
händelser i Stockholm, något som kan
bidraga till verkets värdesättande. — Den
lustige Göteborgslektorn Johan Rosén, som
försökte sig på litet af hvarje, uppträdde
en gång också som efterbildare af Sterne,
då han i ett minnestal öfver en afliden
perukmakare började med en humoristisk
skildring af föremålets öden före födelsen
— en ny sorts personalier, hvars litterära
förtjänster alldeles inte uppskattades af
bröderna i frimurarelogen, där talet hölls.
Undersökningens grundlighet och
själfständighet ha gett förf. tillfälle att på flera
håll sprida nytt ljus och att verkställa en
behöflig granskning af nedärfda omdömen.
Mörks romaner t. ex. ha sålunda först här
blifvit riktigt uppskattade; jag är böjd tro
att förf. har rätt uti att Thecla och ej
Adal-rik är hans hufvud verk. Men stundom går
hr Böök väl långt i denna ifver att få göra
omvärderingar. Strax i början af sin bok
behandlar förf. Hiärnes Stratonice, detta i
en poetisk berättelse omsatta autobiografiska
fragment. Att Schück kallat det en
herderoman, synes förf. orimligt, då det håller
sig strängt till verkligheten. Jag kan nu
inte finna, att här föreligger anledning till
någon Hauptaction; hvad Hiärne haft för
planer med sina anteckningar kunna vi inte
med visshet veta, men att han litterärt
bearbetat framställningen är ju otvetydigt,
och då kunna vi med skäl räkna det till
herderomanen. — En del af sina
föregångare behandlar hr Böök mellanåt något
respektlöst. Så trång kretsen af fackmän är
hos oss, blir den offentliga kritiken kanske
stundom för ringa, och det är därför
mycket bra, när det säges rent ut, men den
själfsäkra morskhet, som anses så klädsam
för en journalist, uppskattas ej lika högt i
den vetenskapliga världen.
Fredrik Böök har på kort tid blifvit en
af de mest bekanta och mest uppskattade
ibland våra litterära kritiker. Redan vid
hans första framträdande förvånades och
gladdes man öfver det sunda och mogna
omdömet hos den unge författaren. Med
denna bok har ha.n ådagalagt nya ytterst
lofvande egenskaper äfven såsom
litteraturhistoriker, särskildt att framhäfva raskheten
och lättheten i handskandet med ett
vidlyftigt material. Då jag sagt lofvande, vill
jag tillägga att föreliggande arbete för visso
är mera än ett löfte, men det ger
anledning vänta en frodighet utöfver den vanliga.
Af företalet framgår att vi ha att hoppas
närmast en skildring af Cederborg, åt
hvilken förf. redan på annat håll ägnat en
entusiastisk karaktäristik och hvars verk
han med rätta anser som afslutningen på
1700-talets berättarkonst, och senare en
fortsättning af historien om den svenska
romanen under 1800-talet. Skulle jag
därvid tillåta mig en önskan, vore det att förf.
måtte söka göra sin framställning mera
samlad och fast. Att de yngre
litteraturhistorikerna och kritikerna till sin förebild
taga Oscar Levertin är ju helt naturligt;
må de blott aldrig glömma, att hvad som
gaf hans stil dess storhet var ej blott det
blomstrande fantasirika språket utan ock
den stränga bvggnaden.
O. S.
Mathilda Malling: Maria Stuart. Stockholm,
Albert Bonnier.
Det finnes ytterst få historiska
personligheter hvilka i den grad som Maria Stuart
förmått fängsla samtidens och eftervärldens
intresse. Den historiske forskaren,
psykologen, skönhetsdyrkaren, den sentimentale och
först och sist skalderna och med dem alla
fantasimänniskor och romantiker, alla ha
liksom sin egen alldeles särskilda och
personliga del i skottarnas sköna och
olyckliga drottning, hvars ankomst till världen
på Linlithgows slott den 8 dec. 1542
hälsades af hennes egen far, den dödssjuke
Jakob V, med en förbannelse och en
spådom :
»Djäfvulen anamma alltihop. Adjö!
Farväl! Det kommer att sluta som det
började: kronan kom till oss genom en
kvinna, och genom en kvinna skola vi åter
mista den.»
Hvad som naturligtvis främst af allt
gripit i Maria Stuarts historia äro de
utomordentligt starka dramatiska kontrasterna
i den för sin skönhet berömda och åtrådda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
