Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ur bokmarknaden - Af John Kruse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
john kruse
råren, som i hennes egen närvaro mördades
af de protestantiska lorderna, som hatade
den i sin härskarinnas politiska spel alltför
invigde papisten? Hur kom det till, att
hennes äktenskap med den ståtlige men
obetydlige skotske ädlingen Darnley, hvilket
dock ingicks af böjelse och, många
svårigheter till trots, genomdrefs af drottningen
själf, blott efter några få månader och ännu
medan Maria bar deras barn, den
blifvande kung Jakob, under sitt hjärta, stördes af
trätor och den djupaste misstämning mellan
makarna? Hur gick det slutligen och
framförallt till, att Maria blott tre månader efter
Darnleys mord gifte sig med den som af
allmänna meningen utpekades som hans
mördare, jarlen af Bothwell? Var hon en
äktenskapsbryterska, var hon en mörderska,
d. v. s. Bothwells medbrottsling, den där
genom att locka Darnley att öfvergifva sin
faders fasta slott och komma till huset i
Kirk o’field, spelat honom i händerna på
mördarna?
Den som vill ha svar på dessa frågor
och få på samma gång en både fin och
skarpsinnig psykologisk teckning af Maria
Stuarts själslif och en rask och liffull
skildring af hela den miljö, mot hvilken
drottningens gestalt aftecknar sig, torde
icke kunna finna någon förträffligare
vägledning än fru Mallings bok, på en gång
kortfattad och rikhaltig, oförfäradt
sanningssökande och varmt konstnärligt betagen af
af sitt föremål. Många romaner med
ämnen ur fransk, spansk, engelsk och
amerikansk historia har författarinnan skrifvit, alla
hvilande på en fond af grundliga och väl
smälta historiska studier och alla, trots
sceneriernas och kostymernas olikhet, lifligt
erinrande om hvarandra genom de alltid
genomgående erotiska ledmotiven, som i all
sin rika variation präglas af en viss
monotoni, på samma gång de genom många
fint observerade drag vittna om att
författarinnan är en kännare som få af »das
ewig weibliche».
Men när den i så eminent grad
kvinnliga Maria Stuart blir föremål för fru
Mallings hängifna studium, motstår
författarinnan den i detta fall säkert ovanligt starka
frestelsen att skrifva en roman. Hon nöjer
sig med att låta drottningens eget lif, en
roman så god som någon diktad, tala för
sig själf. Det vill säga hon följer henne
ej under den långa fångenskapen eller till
schavotten, utan efter en kortare exposé af
den för hela hennes utveckling och
karak-tärsdaning så viktiga barndomen och
ungdomen i Frankrike är det de händelserika
6 åren i Skottland 1561—67 hon efter de
bästa källor skildrar, de år under hvilka
skottarnas unga drottnings öde beseglas
under kamp och sammanstötningar åt alla
håll. Det är i sanning icke någon
månskenshjältinna, själf oberörd och kall midt
i den hvirfvel af lidelser och brott som
rasar kring henne, denna Maria Stuart,
sådan hon framgår ur den moderna
forskningens skärseld. »Ifall någon varit en
äkta dotter af sin hänsynslösa tid och sin
oroliga och lidelsefulla, om än högt
begåfvade släkt — djupt och primitivt
mänsklig, fint och groft mänsklig — så var det
sannerligen Jacob Stuarts och Marias af
Guise dotter», säger författarinnan med
rätta. I hela sin färd är Maria Stuart
renässanskvinnan med starka nerver och hett
blod. Hon kan blott tre månader innan
hennes och Darnleys son Jakob födes
uthärda utan olägenhet en så gräslig händelse
som nedstickandet af Riccio i hennes egen
närvaro och sedan tillbringa två sömnlösa
nätter, hvaraf den sista på hästryggen
under månskensridten till Dunbar slott. Hon
kan, uppfylld af ett våldsamt hat mot
Darnley, som varit med om att mörda Riccio,
och af en ännu våldsammare lidelse för
Bothwell, bedraga och förråda den förre och
kasta sig i den senares armar utan en tanke
på sin ära och värdighet, beredd att följa
den hon älskar till världens ände och att
för hans skull mista sina kronor, dessa
som hon dock alltid höll så styft på, med
äkta Stuartsk envishet betraktande dem som
oförytterlig personlig egendom. Det är
detta så alltigenom och hjälplöst kvinnliga
hos Maria Stuart — hennes styrka och
svaghet — Mathilda Malling förstått så
smidigt och fint som blott en kvinna med
hennes intelligens kan göra det, och
hennes utläggning af de omstridda sonetterna
och kärleksbrefven till Bothwell — de
huvudsakliga bevisen för Marias
äktenskapsbrott och blodsskuld — är därför också det
intressantaste och väl också själfständigaste
partiet i hela boken. Det verkar
öfvertygande, när författarinnan på tal om det
s. k. »långa» brefvet framhåller det
otroliga i att någon af Marias politiska
motståndare skulle ha frambragt »denna spon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
