Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte häftet
- Ur bokmarknaden
- Af John Kruse
- Af Gustaf Otto Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur bokmarknaden 285
tana, kvinnligt fint nyanserade,
osammanhängande och lidelsefulla utgjutelse» och
tillägger:
»Inte ens Shakespeares snille skulle
varit i stånd därtill. Maria skrifver här
såsom en kvinna ännu i dag skrifver,
hvilken nyss skilts från den hon älskar och
känner ett oemotståndligt behof att i
tankarna fortsätta samvaron med honom. Hon
kan inte sluta, hon berättar löst och fast,
hon vänder ut och in på sig själf.»
Det är sällsynt att påträffa en rent
historisk skildring så åskådlig och lättläst
som denna lilla bok 0111 Maria Stuart.
Ämnet formar sig för den vana
romanförfattarinnan själfmant till en rad scener, lefvande
och färgrika, och så blir denna bok
intressant äfven för Mathilda Mallings egen
historia, i det den kastar ett klart ljus
öfver hela hennes sätt att arbeta, att med
sin fantasi lefvandegöra det omsorgsfullt
tillägnade och med ovanlig klarhet
ordnade historiska stoffet. Maria Stuart-boken
ger sålunda med älskvärd öppenhjärtighet
en inblick i sin författarinnas konstnärliga
verkstad, ännu klarare än ett par kortare
historiska essayer af hennes hand, båda
publicerade i Tilskueren 1904 och 1905
och den senare just behandlande Maria
Stuart, kunnat göra det.
John Kruse.
* *
*
Huck Leber: Ligapojken Eros. Historier om barn
och dårar. Stockholm, Wahlström & Widstrand.
Huck Leber säges vara nära i släkt
med den i pressen och tidskriftslitteraturen
samt som öfversättarinna kända förf. K.
J. (Klara Johanson). K. J. skulle t. o.
m. vara ensam ansvarig för hvad Huck
Leber producerar. Detta är heller ej
af inre grunder att betvifla: Huck Leber
och K. J. hafva därför allt för mycket
gemensamt i fråga om innerlig känsla,
intellektuell skärpa och glänsande sinnrik
satsutformning. Men, i ganska hög grad
konsekventa, olikheter dem emellan finnas äfven,
särskildt i fråga om tillvägagångssättet: Huck
Leber förfar mer indirekt, K. J. mer direkt,
i alla händelser väsentligen mer direkt
angifvande, hvarom saken innerst handlar. Den
senare lägger härvidlag understundom i
dagen en alldeles sällsynt styrka att klart
uppvisa saker och tings mer eller mindre
ideala innebörd; ett sådant klart uppvisande
hör däremot ej Huck Leber till. Huck Leber
blir på detta sätt, trots allt, genomfördt
pseudonym -— blir, i förhållande till K. J.,
visserligen med henne ungefär, så att säga,
parallellt lefvande — men i grunden dock
en af denna, ända till uttryckssättets
särskilda art och mening, afgjordt och
medvetet konsekvent diktad figur. Häraf är nu
också klart, att det är K. J. man har att
närmast uppmärksamma — och henne man
har att uttryckligast uppskatta.
Denna anmälan skulle emellertid närmast
behandla just Huck Leber och skall nu
därtill öfvergå så helt, att hvad som är
gemensamt eller icke gemensamt för H. L.
och K. J. under dess fortsättning icke
vidare alls angifves. Dock ännu en viktig
sak, angående K. J:s och H. L:s
samhörighet.
Ty kanske någon behagar på ett
särskildt sätt — på ett troligen mycket trögt
sätt — undra öfver detta, för honom kanske
oöfverstigliga: att Huck Leber har ett
maskulint förnamn, K. J. däremot ett feminint.
Honom har man då att erinra om,
och detta kan man öfverhufvud taget icke
nog ofta erinra om: att en i egentlig
mening diktande person, en person som
verkligen förmår känna poetiskt och förmår
att genomfördt uttrycka sina känslor, som
sådan, är först och främst människa, d. v.
s. något rakt motsatt en så och så (yttre
eller inre) rangerad privatperson, och sålunda
har ungefär samma rätt till manlig och
kvinnlig existens, i alla händelser icke är att fatta
som specifikt tillhörande någotdera könet.
Och nu är med K. J. som
författarepersonlighet förhållandet det, att hon, vare sig just
som K. J. eller som H. L., framstår som i
egentlig mening diktande person, kort sagdt,
som en person af rent mänsklig sträfvan och
styrka. Att en, enligt faktiska
bestämmelser, kvinnlig existens så uttryckligt
framträder som sant diktande person, är något
mycket sällsynt (naturligtvis sällsynt nog också
beträffande manliga existenser) — inom vår
litteratur har man härvid icke just många att
erinra sig, äfven om det finnes åtskilliga
författarinnor, som i särskilda moment af sitt
författareskap visa sig förmögna af en
dylik poetisk kraft.
Huck Lebers metod, i stort sedt, är att,
skenbart nonchalant men dock med en viss fast
spetsadt säker kraft, kåserande göra sig hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1908/0323.html
