Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
carl g. laurin
som kan lefva kvar från 1’ancien régime,
och alla dessa storartade jakter, galacourer
med handkyssning, jubileumsgudstjänster
och galaspektakel kunna, väl iscensatta,
utom sin symboliska betydelse också ha ett
verkligt skönhetsvärde, men hofbaletten,
sådan den nu är, kunde dock saklöst
borttagas, om den ej kan fullkomligt omstöpas.
Men det är säkert lättare för czaren att
afskaffa den heliga Alexander Newskis
orden än att hindra Paulowa och
Njeslu-chowskaja att dansa på tårna.
Vacker, passionerad dans är väl något
af det mest uppfriskande tnan kan få se,
men den finnes nu blott på variétéer. Där
hittar man den konstnärliga dionysiska
dansen någon enstaka gång, men aldrig
annorstädes. Det är folkdanserna som äro det
roliga, spanska danser, cake-walk, cancan,
mazurka, czardas och hvad oss själfva
angår de svenska bonddanserna. Man blef
på de ryska föreställningarna ledsen, då
man såg så mycken kraft, så mycket behag
nedlagdt för att nå en så obetydlig
skönhetseffekt. Vackrast i dans och dräkt och
mest äkta föreföll mazurkan. Här kom det
nationellt slaviska fram i all sin friskhet.
Det andra verkade sockerbageri, de små
damerna i sina skära trikåer med grönt
eller blått tyll kring midjan voro som
gla-cer med spunnet socker. Till och med
hudfärgen, de s. k. köttfärgade trikåerna,
är konventionell, den skall låtsas vara
hudfärg, och det skulle förmodligen på
operascener anses opassande att ha trikåer i
den färg, som Vår Herre tänkt sig för
europeiska damextremiteter. Allt ärligt arbete
är värdt aktning, och det gäller också om
dessa damers och herrars förvånande
skicklighet. Men tänk hvad man hade njutit,
om man fått se dem dansa verklig spansk
dans, ej spansk dans öfversatt till ryskan,
utan i stället utförd med den rätta
gran-dezan och vildheten och i originaldräkter.
Jag vet att det är omöjligt att få en
operaregissör att förstå, att spanska danser skola
dansas i spanska dräkter. Förmodligen
dansar baletten i »Carmen» på operan i
Sevilla i klockkjolar och i »fantasidräkt».
I april kunde man i Stockholm på Södra
variétén se en förtjusande, äkta spansk
danserska klädd på det rätta sättet. Har
man varit där och lärt från operan? Om
jag vore czar, skulle jag låta min balettkår
få resa till Sevilla, förbjuda den att gå på
operan därstädes och låta fröknarna lära
sig af cigarrarbeterskor att dansa och klä
sig i gula eller hvita klädningar, broderade
hvita schalar och ibland ta en grå
sombrero på hufvudet. Sedan skulle jag på
min Mariateater i stället för allt
småpjoll-rigt trippande och all tåekvilibristik få glädja
mig åt en dans, i hvilken stolthet och
vällust oupplösligen förenats.
DETALJ AF MÖNSTRET TILL K. DRAMATISKA TEATERNS RIDÅ.
Komponerad af Astrid Wesslau, utförd å Liciiivis atelier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
