Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Barnet som konstnär. Af Anna Maria Roos. Med 24 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
anna maria roos
EN INDIAN PÅ JAKT, STÅENDE VID EN
PALM. KARL A. 5 ÅR.
bär ett missförstående af hvad barnen
afse, när de rita bålen helt enkelt som
t. ex. en oval; detta är visserligen
jämförelsevis mera likt en naken kropp än
en klädd, men eftersom barnen ju i regel
se alla människor påklädda, afse de
otvifvelaktigt i allmänhet att äfven så
framställa dem, om än förmågan icke riktigt
räcker till. När de rita en rad knappar
på en sådan oval bål, tänka de sig
säkerligen, att dessa knappar sitta på ett
klädesplagg. Men då barn snart nog
komma underfund med att, hur belåtna
de än själfva må vara med sina ritningar,
så ha andra icke lika lätt att uppfatta
dem, bruka de känna en särskild
tillfredsställelse i att rita sådant som de veta
sig kunna åstadkomma igenkännligt.
Därför är det så roligt att rita runda
knappar och en rak käpp, som fasthålles
af fem utspärrade fingrar, eller en krökt
pipa, som sticker ut ur munnen — man
behöfver inte befara, att någon om sådant
skall fråga: »Hvad skall det där
föreställa?»
Det som ofta tyckes ge den första
impulsen till att ägna någon omsorg ät
kläderna är en önskan att särskilja könen.
När ett litet barn ritar en människa, torde
det i allmänhet inte göra klart för sig
om det är en gosse eller en flicka, en
man eller en kvinna, det ritar, det är
helt enkelt en människa i allmänhet det
vill framställa, ehuru den häfdvunna
termen, som sagdt, är att man ritar en
»gubbe». Säger man så till dem: »Rita
nu en gumma också» -— då händer det
att de se förundrade ut, som om de inte
förut gjort klart för sig, att gubbar och
gummor se olika ut. Ibland förklara de
då: »Det kan jag inte.» Men det
händer, att några dagar senare, efter det en
omedveten process försiggått i deras små
hjärnor — klargörandet af det faktum
att gummor äro klädda i kjolar men
gubbar i byxor —, så taga de sig för
att rita en varelse med en triangel
nedtill, hvilket de triumferande meddela är
»en gumma med kjol». Somliga barn rita
benen ini kjolen; jag tror inte de mena att
kjolen är genomskinlig, det är blott deras
allvarliga afsikt att framställa saken sådan
den är, och eftersom gummorna ha ben
innanför kjolarna, rita de också dit dem.
Ett exempel på detta barnens sätt att
rita hvad de veta, icke hvad de se, ses
här bredvid, där en liten gosse ritat en
palm med långa rötter, bredvid hvilken
synes en indian och ett »vildt djur».
»Träden ha rötter», sade han upplysande, »fast
»EN STRIXGUMMA». STAFFAN W.
5 ÅR.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
