Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Barnet som konstnär. Af Anna Maria Roos. Med 24 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
är för barnen tre synnerligen
intressanta sysselsättningar;
därför rita alla — med få
undantag — ben, ögon och
mun, medan armar och näsa
ej sällan utelämnas. En
sex-årig gosse, som ritat åt mig
en gubbe utan armar, sade
lugnt, då jag påpekade hvad
som fattades,: »Det gör
ingenting!» Ett rätt intressant
faktum är att flickor mer
sällan än gossar uteglömma
armarna; kanske beror detta
därpå att små flickor
tidigare bruka få lära sig att
nyttja sina armar till
hvarjehanda arbete i hemmet.
Hals utelämnas nästan
alltid, påstår Kerschensteiner;
beroende — antar en annan
författare — därpå att barnen
själfva bruka ha så kort hals.
Kerschensteiner meddelar
utförliga tabeller öfver huru
många procent barn i den
och den åldern utelämna
händerna, huru många
procent utelämna håret etc.; det
skulle vara för långt att här
meddela dessa tabeller; blott
det kan här nämnas, att för
flertalet barn dröjer det
ganska länge — ofta ända till nio, tio år
— innan de uppdaga, att t. ex. fingrarna
icke sitta direkt fästa vid armarna utan
vid en hand, och att bålen vanligen är
ett mycket misshandladt parti, i det
den, såsom en författare uttrycker sig,
oftast uppfattas blott såsom en lämplig
plats att fästa lemmar vid och att
uppbära den för barnen alltid så intressanta
prydnad, som heter knappar. Dock
händer det ej sällan att, äfven när bålen
utritas, barnen anse det lämpligare att
fästa armarna vid hufvudet — såsom sy-
DE FÖRSTA FÖRSÖKEN ATT TECKNA EN MÄNNISKA.
EFTER LUKENS.
nes å en af de meddelade illustrationerna.
För öfrigt kan bålen få de
besynnerligaste former: än är den trekantig, än
fyrkantig, än trapezformad, än åter ser
den ut som en lång stege.
Levinstein anmärker, att små barn
tyckas liksom vildarna anse klädesplaggen
blott som prydnader, icke som ämnade
att betäcka kroppen; sålunda kunna de
på en »gubbe» rita ut en rad knappar
eller ge honom en käpp i handen och en
pipa i mun utan att ge honom kläder.
Min tro är dock, att detta uttalande inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
