Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Svensk vers. Af Erik Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svensk vers 381
af något yttre, ehuru han ej är oförmögen
till språkliga nybildningar. Framför allt
förhärskar den religiösa terminologien.
Jacobsons svaghet ligger i det artistiska;
den skolade intelligens och den säkra smak,
som skapa artisten i ordets bästa mening,
äger han icke. Därför kan han förfalla till
bilder som denna om molnen:
De kastas fram
likt kort på spelbord.
Hvem skall vinna?
De draga mot väster.
Spelarn i öster
slungar nu
sin sista trumf.
Kortstriden upphör —
och fullt med guldmynt
fram nu blänker.
Boken är synnerligen vackert utstyrd
med vignett af Arthur Sjögren.
Ett rätt originellt och intresserande grepp
har Fredrik Vetterlund försökt i sina
»scener» Tidiga ungdomsår: han har velat
realistiskt-poetiskt skildra den första
ungdomens själslif. Hans hjälte är en skön,
stark och omedveten gymnasist, hjältinnan
en lång, mörk pensionsflick-skönhet, som
genom ett djärft angrepp väcker ynglingens
slumrande erotik. Kärleken utvecklar sig,
varm och oskuldsfull, tills det upptäcks att
ynglingen festar och flirtar och han tas ur
skolan af sin stränga mor. Därbredvid
skildras en förläst skönhetsdrömmare, en
lifshungrig och lifsomöjlig yngling, som i
fantasien lefver sin kamrats lycka och
tycker sig ha left den mer verkligt än han.
Det sista draget är det enda som
erinrar om romantik i den bekante
Atter-boms-tolkarens skrift. Jo, på ett ställe
låter han ock, liksom Atterbom brukar,
diktande personer berömma en dikt af —
antar jag — författaren själf. I fråga om
diktens skönhet är emellertid likheten ringa.
Den som uppmärksamt följt hr
Vetterlunds verksamhet på senare år, väntar sig
heller icke någon väsentlig likhet mellan
honom och en absolut oakademisk
romantiker.
Hans lilla bok är skrifven dels på vers
— de poetiska — dels på prosa — de
realistiska scenerna. Att skillnaden ej är
strängt genomförd gör intet Man läser
boken med stor uppmärksamhet och t. o. m.
spänning, miljöskildringen röjer en
aktningsvärd om än något ansträngd
verklighetssanning, versen är icke smekande skön
men rätt intagande och ställvis vacker.
Psykologien bringar intet öfverraskande och
djupsinnigt, men ämnet ger icke heller
stor anledning därtill, och själfva
uppslaget, att taga gymnasistsjälslif på allvar, är
väl värdt att taga vara på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
