Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Svensk vers. Af Erik Hedén - Frostklarhet. Af Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
erik hedén
Glans af slocknande sol från mörkblå rymdens
siden.
Tung och tyst låg dagen hvälfd öfver sofvande
ängder,
stillhet låg öfver jorden och tystnad i säf och
vidén,
matta glänste stjärnors hvita mängder.
Tysta gingo de, drömmande, tysta som vågor i
vatten . . .
Bilder från gångna tider stego för själens öga,
människosläktets saga ringde i melodier,
lifvets gåta och slocknandets gåta, den höga,
smälte samman till saga och symfonier.
Aldrig de voro så goda, ej människolycka större
än den sista dagen af nätter som evigt sofvo:*
bakom dem segrarnes lycka, framför dem hvilan-
dets ro,
öfver dem eviga stjärnor, som i eviga rymder bo.
»Mosaik» innehåller äfven prosastycken,
hvilka tydligt visa att författaren ej mäktar
större kompositioner. En glansfull
intelligensskildring som »Festen på rue
Casimir-Delavigne» lyckas honom ej. Som
skönlitterär polemiker är han mer än tillåtligt
orättvis, och större skildringar af mänsklig
nöd gå ej heller riktigt bra, ehuru han
i dem röjer anlag. Men hvad han gör
läsvärdt och fint det är små
stänv-ningsstycken, utmynnande i en lefvande
bild af social innebörd (»Solens gata», »De
femhundrades tåg»). Hans vackra, litet naiva
skildringskonst, hans lättflytande stil, hans
* Skalden kallar antagligen de gångna
dagarne för nätter, därför att de sjunkit ner i de
förflutnas mörker.
varma känslighet samarbeta i dem med
ledighet och lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>