Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ett friar-bref från 1700-talet. Ur Malla Montgomérys anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT FRIAR-BREF FRÅN 1700-TALET
Ur MALLA MONTGOMÉRYS anteckningar
jN VINTER i början af 8 o-talet
(medan Rudbeck ännu var
landshöfding i Uppland) besökte flere
herrar från Stockholm Distings
marknad i Uppsala. Bland dem var
Mont-goméry, öfverste vid Nylands dragoner.
Hans reputation som gunstling hos Gustaf
III och lättsinnig i förhållande till
fruntimmer var ej rekommenderande i det
sedliga, allvarsamma Rudbeckska huset. Men
Montgomery var så glad och angenäm, hade
ett så vackert, redligt och stolt utseende,
en sådan välvilja, godhet och liflighet i
hela sitt väsende, att man glömde hvad
man hört för att älska hvad man såg.
Detta erfor snart den unga änkan
Charlotte Rudbeck, * som Montgomery genast
utmärkte och hvars hand han begärde. Han
hade med sin första hustru fyra döttrar
och en son, efter hvars födelse modern aflidit.
Han bodde i Finland och hade utom sin
tjänst ingen förmögenhet. Allt detta var
skäl som gjorde, att Charlottes föräldrar
icke önskade detta giftermål. Hon själf
gjorde mera svårighet i anseende till
Mont-gome’rys tvetydiga rykte. Erkänd som en
man af heder, som en skicklig militär,
ovanligt afhållen inom sitt regemente, var
han af karlar allmänt högaktad och älskad,
men man skrattade, då fråsra blef om hans
* Dotter till Rudbeck och änka efter
Riksrådet Axel Arnell, död 1777.
förhållande till fruntimmer; och Charlotte
hade ett för ömt och grannlaga hjärta, en
för stadgad karaktär för att höra till den
lättsinniga hop, som i synnerhet på den
tiden räknade för intet en karls
osedlighet. Detta skref hon honom till som svar
på hans kärleksförklaring, och hans svar
därpå följer här:
Min nådiga friherrinna.
Den lyckan att få ett bref af Er hand
har jag dyrt fått betala genom den
känsla af förödmjukelse och misströstan, som
genomläsandet och återläsandet däraf
lämnat mig. Jag bekänner mig vara
ovärdig den sällhet jag önskar mig, och om
icke Ert hjärta kan öfverseende förlåta
forna förvillelser, så är allt hopp förbi.
Tillåt mig att i korthet göra Er min
historia ; kanske torde däri finnas några
omständigheter, som, om de ej ursäkta mitt
uppförande, åtminstone kunna explicera
det. Jag måste börja med min faders
öden för att göra Er bekant med min
familj och min uppfostran.
Min farfar, pär af Skottland, hade
21 söner. Invecklad uti Pretendentens
Jacob Edvard Stuarts försök att återvinna
sina fäders arf miste han sju söner, dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
