Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ett friar-bref från 1700-talet. Ur Malla Montgomérys anteckningar - Af en Arkivgranskers Optegnelser. Figurstudie. Af Hjalmar Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
hjalmar bergström
till Uppsala och vann denna min önskan.
Behöfver jag säga Eder, min nådiga
friherrinna, det intryck Ni gjorde på mitt
hjärta? Det är icke skönhet, ej lysande
egenskaper som hos Eder förtjusar och
förbinder. Det är denna rena,
himmelska mildhet och välviljande gladlynthet
som inger ett förtroende, en säkerhet
som jag aldrig förr erfarit. En sådan
mor för mina stackars barn, en sådan
vän kunde rädda mig från de olyckor,
hvarmed mina äldre dagar hotas till straff
för ungdomens förvillelser. Endast Ni,
Charlotte, kan upphjälpa den, som
hittills ej trott på annat än hvad man
karlar emellan kallar hederns lagar.
Oför-ställdt har jag visat mig för er — kanske
än mer bekräftat Er fruktan för den
lättsinnige mannen. Dä är allt hopp förbi
för mig, och jag vet ej hvart
misströstan kan föra mig. Om Ni som en ljusens
ängel ville räcka mig Er hand, kunde jag
frälsas. Denna välgärning vore Eder värdig!
I alla fall, så länge jag lefver, i smärta
eller glädje, skall jag ej upphöra att med
den lifligaste känsla af vördnad och
kärlek förblifva min nådiga friherrinna Eder
tillgifne olycklige
Robert Montgomery.
Detta bref gaf ej Friherrinnan
Rudbeck mera förtroende till dess författare,
men Charlotte såg det med andra ögon,
och inom’ året blef hon Montgomérys
maka.
AF EN ARKIVGRANSKERS OPTEGNELSER
FIGURSTUDIE
Af HJALMAR BERGSTRÖM
OR ikke at desorientere den
mulige Læser af disse Linier
er det maaske rettest straks
at göre opmærksom paa, at
Hensigten med dem ingenlunde er at
stille deres Forfatters beskedne Person i
noget interessant Lys — intet vilde ligge
mig fjernere — men at de er nedskrevne
i et ganske upersonligt Formaals
Tjeneste. Altsaa:
Som ungt Menneske brugte jeg mine
förste Sparepenge, Resterne af et lille
Familielegat, til en Rhinrejse.
At de kunde have været anvendt paa
mangfoldige andre Maader, faldt mig slet
ikke ind. Jeg fölte det i alt Fald ikke
som noget særlig fortjenstfuldt, snarere
som en Selvfölge, at jeg, der allerede i
min Skoletid ikke kunde tænke mig at
söge andre Nydelser end de höjeste
aandelige, saaledes tilfredsstillede en af
Menneskets nobleste Drifter, Længslen efter
det fremmede.
Det er först langt senere gaaet op
for mig, at Anvendelsen af disse förste
överflödige Skillinger allerede betegner
sin Månd, ja tit Og ofte er et Vigespor,
der bestemmer Retningen af hele hans
övrige Liv. Det er saa vist ikke
ligegyldigt, om det er Böger eller Rejser,
de gaar til, Rideheste eller de nu saa
yndede Cykler, en — sit venia verbo —
Elskerinde eller et rentabelt Foretagende.
Hvad mit eget Liv angaar, tör jeg
da ogsaa nok sige, at jeg i det som i
alt andet er forblevet min Ungdoms
Idealer tro, og mine ydre Livsforhold har
paa en behagelig Maade tilladt mig at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
