Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Bilderna. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576
K. W—N
ställningar af detta slag höra, utom den
ofvannämnda af Georg Pauli, äfven Karl
Nordströms och Nils Kreugers, båda
anordnade af Konstnärsförbundet, samt Ernst
Norlinds.
Till den rad af Karl Nordströms
arbeten, som Ord och Bild förut bringat
sina läsare, hafva vi senast fogat
kolteckningen »Birkastaden», som ger en
karaktäristisk bild från utkanterna i Stockholm,
ett stycke ännu ej tuktad och planerad
terräng och en klump af nyuppförda
hyreskaserner, som slagit läger uppe på höjden
och tagit den i besittning. Det är något
af brutal eröfring i denna bild, där
fabriksskorstenen sänder upp sina rökmoln och
där telegraf- och telefonledningar
genomkorsa luften ofvanför de på gammalt vis
efter terrängen smygande
väganläggningar-na och den skräpiga träbron, som snart
skola omdanas till tidsenliga
samfärdselanläggningar. Denna bild är ett prof på
den måleriska kraft och uttrycksfullhet som
Nordström kan uppnå i sina med rätta
högt skattade kolteckningar, i hvilka man
tycker sig förnimma färgen stark och
klangfull äfven där den stannar vid de lättaste
antydningar.
Ett helt annat lynne förråder Nils
Kreuger i ett sådant arbete som »Stynget»
— kon förföljd af sin lilla plågoande. Från
det mjuka färganslaget i sina tidigare
målningar med förkärlek för dimmor och
skymning, med något af förtroligt hviskande
ton och vekt drömmeri, närdt af den
beslöjade och vibrerande franska naturen,
har Kreuger efter en energisk kamp för
ett nytt uttryckssätt, lämpadt efter den
svenska naturens kärfvare och mera
rättframmare lynne, funnit den stil som är
hans egen. Han har blifvit den klara
dagens och de klara färgernas målare i högre
grad än någon annan samtida svensk. Han
fröjdas åt naturens allra lifligaste
färgmotsättningar, — som nu här den soliga
sommarhimmeln, den praktfullt brunröda kon
och den saftiga grönskan på marken. Hans
teckning har uppnått ett mästerskap, som
sätter honom i stånd att med enkla medel
fullständigt redogöra för hvad han ser. En
långt drifven åskådlighet är hvad hans
konst i synnerhet åsyftar och uppnår.
Ernst Norlind har ännu ej hunnit
upp till det plan, på hvilket en konstnär
lätt finner uttryck för hvad han
eftersträf-var, men han är full af idéer och lynne,
och han väcker därför intresse. Han är
målaren-poeten, som ibland lägger in ett
stycke sarkasm, ibland något af spökande
mystik i sina arbeten -—- men alltid med
samma lätta hand, hvarmed han följer
linjerna af storkens flykt eller af
björkstammarnas smäckra struktur.
Fru Anna Boberg är en målarinna
som förvärfvat sig ett stort rykte
utomlands men af hvilken vi ej på flera år sett
något i Sverige. Den i Ord och Bild
återgifna målningen är en af dem som hon
förlidet år utställde i Venedig, där hon
fick sälja arbeten till flera konstmuseer,
till konungen och änkedrottningen af
Italien och öfrigt till många samlare af rang
och där hennes konst vann lifligt
erkännande af framstående kritici (Pica,
Alexandre m. fl.). Hon kom en gång till
Lofoten, blef djupt fängslad af dess storslagna
natur — och blef, utan några föregående
metodiska konststudier, genom en sällspord
förening af energi, entusiasm och begåfning
på kort tid en målarinna i stånd att
tilldraga sig uppmärksamhet och erkännande
hvarhelst hon kommer.
Bland de konstverk, som i år
framträdde på vårutställningarna i Köpenhamn,
hörde ett par målningar af Einar
Nielsen till de mest omtalade. Den ena var
ett porträtt af Ellen Key, den andra
»Stenekslunden i Volterra», som i sin
komposition och uppfattning präglas af
stort allvar, af frid och stillhet bortom
allt det hvardagliga. Einar Nielsen är en
af de få nordiska målare som sysselsätter
sig med hvad som försiggår inom
människan. Han målar besinningen, samlingen,
slutenheten, grubblet, tankarna i riktning
mot lifvet och tankarna i riktning mot
döden. Han är allvarlig, uttrycksfull,
ibland med ett drag af obarmhärtig
hårdhet i sitt lynne, ibland en tillbedjare vid
den stränga skönhetens altare. Han är
tecknare långt mer än färgkonstnär. Hans
formgifning har en i modern konst
sällsynt fasthet och säkerhet.
De båda nämnda målningarna ingå i
den af konstnärerna Erik Hedberg och
Vilhelm Smith anordnade utställningen i
Stockholm.
K. W—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
