- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjuttonde årgången. 1908 /
626

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Fredrika Bremer och hennes »vinterdotter». Af Lotten Dahlgren. Med 7 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

626

LOTTEN DAHLGREN

själskrafter, som kunna åberopa en
personlig bekantskap med den fräjdade
författarinnan.

En lycklig tillfällighet har fört mig
i beröring med en af dessa personliga
vänner och det just med en af »de unga
döttrar», hvarmed den åldrande Fredrika
älskade att omge sig. Det är på
dennas reminiscenser och nyss ur gömmor,
där de under åratal legat orörda,
framletade gamla bref och anteckningar, hvilka
ägarinnan med stor älskvärdhet lagt i
mina händer, efterföljande lilla skildring
skall byggas. Dess ändamål är, icke att
ge någon ny belysning åt Fredrika
Bremers välkända bild, utan att söka
återupplifva en episod från hennes senare
vandringsår, som troligen hos de flesta
fallit i glömska.

De helt säkert numera lätt räknade
läsare, som känna mamsell Bremers
»Lifvet i gamla världen», denna ypperliga
bok, som icke äger något motstycke i
vår reseskildringslitteratur, erinra sig
säkerligen den unga svenska, som under
några månader utgjorde Fredrikas
sällskap i Rom och som hon kallade sin
»vinterdotter». Vi få där veta att
hennes namn var Jenny Lind, »icke», säger
vår författarinna i ett från Genua, d. 25
okt. 1857 dagtecknadt kapitel, »vår stora
konstnärinna, Jenny Lind med den
härliga rösten, men en flicka, god, sann,
vacker, blomstrande som en Hebe och
såsom mången svensk flicka».

Men om det blott är ett fåtal som
genom reseskildringen känna Fredrika
Bremers vinterdotter, är det säkerligen
ännu färre som veta, att den, hvars
täcka, ungdomliga bild där förevigats,
ännu lefver och genom sina erinringar
kan komplettera den anslående tafla, som
hennes berömda landsmaninna skänkt oss

af deras gemensamma vistelse i den eviga
staden. »Vinterdottern» bär dock ej längre
det klingande namnet Jenny Lind. Ett
par år efter sammanvaron med Fredrika
i Rom utbytte hon det mot ett annat,
och nu återfinna vi henne, sedan åratal
bosatt i Schweiz, som änka efter
majoren baron Lars Oscar Stjernstedt. Det
är också ifrån Clarens vid Lac Lemans
strand den forna bärarinnan af
vinter-dotternamnet skickat mig en hälsning,
jämte förklaringen, att hon efter många
långa år öfvervunnit sin motvilja att åter
genomläsa gamla papper, äfven om hon
troget brukat bevara sådana. Som
bevis på sin ändrade mening härutinnan
sände hon mig de anteckningar hon fört
under samvaron i Rom med mamsell
Bremer, tillika med en del af sin
korrespondens med denna, mest små biljetter,
hvilka trots sin knapphet ge en klar
belysning åt det vackra förhållandet, som
rådt mellan de för öfrigt till ålder och
läggning så olika landsmaninnorna.

Angående inledningen till
bekantskapen med Fredrika Bremer har
friherrinnan Stjernstedt lämnat mig följande
upplysning:

»Fredrika B. besökte Vevey 1857 och
vänner till mig, gamle grefve Charles Lewenhaupt
med fru, befunno sig där samtidigt på besök
hos sina söner, hvilka voro inackorderade i
»1’Institut pour jeunes gens Dor». På
Fredrikas förfrågan om det vistades några andra
svenskar i trakten, fick hon af Adelaide L. höra,,
att jag fanns i Montreux. (På den tiden
funnos där blott två »Pensions» och »les Suédois»
voro nästan synonyma med eskimåer.) Därpå
erbjöd hon sig att föra Fredrika till mig. Hon
kom, och då jag ännu var konvalescent efter
en svår tyfus, svarade jag på hennes förfrågan,
om mina planer för vintern, att jag för
återvinnande af krafter gärna ville resa sydligare,
men fruktade resa med främlingar. Fredrika
erbjöd genast sitt sällskap, samt att vi skulle
dela ljuft och ledt under vintern 1857—58.
Naturligtvis antogs detta enastående anbud med
förtjusning, och som jag ej genast ville följa
med på alla utfärder i Schweiz och Norra I ta-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1908/0692.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free