Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Fredrika Bremer och hennes »vinterdotter». Af Lotten Dahlgren. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIKA BREMER OCH HENNES »VINTERDOTTER» 627
lien, kommo vi öfverens om att mötas i Genua
hos en där bosatt älsklig äldre dam, för
tillfället vistande i samma pension som jag i
Montreux och som inbjöd mig att hos henne
invänta Fredrika.»
Att denna väntan blifvit opåräknadt
lång, finner man både af Fredrikas
ursäktande biljetter och af hennes tryckta
reseberättelse. Och det är denna senare
vi måste följa steg för steg för att
historien om Fredrika Bremer och hennes
vinterdotter måtte erhålla tillbörlig
fyllighet.
Aldrig har det väl funnits någon som
i högre grad ägt talangen att resa än
Fredrika Bremer! Det är ej på vanligt
^turistmanér hon beser världen, nej hon
vet att finna hvarje plats’ »själ» så att
säga —- denna »Genius loci», som en
modern, med henne besläktad, ehuru mer
subtilt konstnärligt anlagd vandrerska
benämner det i sin nyligen på svenska
utkomna bok med denna titel. Därför
är hon också en den angenämaste, mest
underhållande bland ciceroner. Men
brådtom gör hon sig inte. Kommer hon till
ett ställe, skola ej blott dess vanliga
sevärdheter tas i betraktande, utan folk,
seder och bruk, historia, nuvarande och
förflutna, studeras. När vi nu hinna upp
vår resenär, har hon inpå höstsidan ifrån
Schweiz kommit in i Norra Italien, där
hon ifrån den allmänna stråkvägen gör
afstickare till höger och vänster, ja ända
in i de aflägset liggande, otillgängliga
Waldensiska dalarna, hvilkas historia det
ligger henne om hjärtat att lära känna.
Och under det att regnet håller henne
instängd i ett litet värdshus i La Torre,
och försätter henne i en situation, som
skulle bragt hvilken annan som helst i
förtviflan, nedskrifver hon i sin dagbok
dessa begeistrade ord: »Huru väl är mig
här! . . . Där höjderna och skogarna tala,
där floderna sjunga om den andliga
frihetens lif!» —–
W. A. Eurenius’ & P, L. Quist fot. at.
FRIHERRINNAN JENNY STJERNSTEDT
FÖDD LIND.
Ty en annan ovärderlig egenskap hade
hon, den goda Fredrika. Hon kunde
aldrig ha tråkigt. Det må, som händelsen
var vid detta tillfälle, falla ett
oupphörligt strömmande regn i fem dagar och
fem nätter, vår resenär blir ej handfallen.
Hon tillbringar tiden, säger hon, »helt
angenämt» under läsande af åtskilliga
böcker om dalarnas historia och ned-’
skrifvandet af en liten uppsats om
wal-denserna och deras, århundraden igenom
bestående, hjältemodiga kamp för sin
trosfrihet.* — Ändtligen slipper hon
dock loss, och ifrån Turin söker hon
med efterföljande lilla biljett ställa sin
unga väninna, hvars otålighet hon anar,
till freds:
t
»Du är redan i Genua, min goda lilla
lands-maninna, och jag är — nyligen ankommen till
Turin från de Waldensiska dalarna. Förlåt att
jag ej förr låtit höra af mig, ej skrifvit därifrån
såsom jag lofvade! Orsaken har varit den
förskräckligt regniga väderleken, som jämt försatt
mig i ovisshet om tiden då jag skulle kunna
* Uppsatsen återfinnes i »Lifvet i Gamla
världen». Förra bandet. Sid. 20—38.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
