Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Fredrika Bremer och hennes »vinterdotter». Af Lotten Dahlgren. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
628
LOTTEN DAHLGREN
lämna dalarna. Ty jag ville ej lämna dem utan
att ha sett hvad jag önskade och borde där,
och det omåttliga regnandet omintetgjorde
som oftast mina planer för vandringar och
utflykter. En gång regnade det oupphörligt i
fem dagar och fem nätter å rad, sedan var det
vackert några dagar, och så kom åter 2 à 3
dagars regn.»
i En förändring i väderleken gaf mig hopp
om att kunna besöka S:t Martinos dal och la
Basiglia, hvilket jag nästan uppgifvit. Jag gjorde
denna utflykt, blef där inregnad och kom ej
utan mödor och svårigheter till Turin.
Omkring en vecka dröjer jag väl här för att se
några personer af intresse och inhämta litet om
Piemont. Men i nästa vecka om onsdag eller
torsdag hoppas jag vara i Genua och
sammanträffa med min kära lilla kamrat för vintern.»
Sä fort kan dock Fredrika ej slita
sig från Turin, hvilket framgår af ett
bref, som gått om Jennys på vägen:
Turin d. 191de okt. 1857.
Min kära lilla landsmaninna!
Våra små bref ha korsat hvarandra på
vägen den i7:de dennes, ty just då du skref till
Turin för att höra efter hvart jag tagit vägen,
skref jag till dig i Genua för att säga hvar jag
fanns och att jag ämnade komma till Genua
om torsdag (d. 22 dennes) i nästa vecka. Jag
ämnar afresa härifrån med järnbantåget kl. 10
f. m. Hvad jag ännu har förnämligast att se
här är Mr de Cavour och utsikten från
höjderna på andra sidan om Po. Men för detta
senare behöfver jag en klar dag, och här regnar
nu oupphörligt. Skulle nu den klara dagen
icke inträffa förr än om torsdag, så — dröjer
jag här ännu torsdagen och kommer ej till
Genua förrän om fredag eller sist om lördag.
Kl. io-tåget blir alltid mitt tåg för afresan.
Måtte nu min lilla Jenny ha tålamod med sin
dröjande men trofasta landsmaninna.
Fredrika Bremer.
De berömdheter, för hvars skull
mamsell Bremer dröjer i Turin, skulle hon
med sin vanliga energi icke lämna
obesedda.
Besöket hos Cavour, utförligt
skildradt i »Lifvet i gamla världen», utgör
som bekant en af resebeskrifningens
intressantaste poänger. Vi minnas hur den
lilla svenska damen, om hvars
författarskap och existens öfverhufvudtaget den
interviewade utan tvifvel hade en
ganska dunkel föreställning, helt frankt
ställer på den store statsmannen en del
samvetsfrågor angående Piemonts framtid,
de politiska möjligheterna för ett enigt
Italien etc., hvilket allt med största
välvilja och älskvärdhet af honom besvaras.
Ty Fredrika Bremer hade bland sina
många talanger äfven den att kunna
fråga, och det på ett sätt som lockade
fram svar, äfven från läppar förseglade
för vanliga dödliga. Och för att få sin
kunskapstörst stillad, nöjde hon sig
minsann ej med något mindre än att ösa
ur själfva urkällorna. Begaf hon sig
inte till själfva påfven för att interpellera
honom angående den katolska lärans
grundsanningar, och fick hon inte Pio
Nono i egen hög person att under ett
längre samtal lämna henne de nödiga
upplysningarna!
Efter besöket hos Cavour kunde hon
emellertid med en viss belåtenhet intyga:
»Jag kan nu lämna Turin med godt
samvete; jag har sett Monte Viso
(utsikten från höjderna på andra sidan Po,
den andra sevärdhet hon omnämnt) och
Mr de Cavour.»
Men frågan är: På hvad sätt skall
Turin lämnas? Det ständiga regnandet
har vållat öfversvämningar och gjort
järnvägskommunikationerna ovissa. I ett nytt
bref till den i Genua otåligt väntande
Jenny beklagar hon dessa motigheter,
hvilka hon dock hoppas snart skola bli
häfda. Själf längtar hon ej mindre efter
det så länge fördröjda sammanträffandet:
»Det är tid på komma i vinterkvarter,
skrifver hon i slutet af brefvet, den ruskiga, regniga
väderleken säger mig det alla dagar. Det gör
mig godt att tänka att jag icke kommer att
inträda där ensam utan får med mig en vän att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
