Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Fredrika Bremer och hennes »vinterdotter». Af Lotten Dahlgren. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIKA BREMER OCH HENNES »VINTERDOTTER» 637
FORUM I ROM. LITOGRAFI AF C. J. BILLMARK. ür Pittoresk resetour från
Stockholm till Neapel.
ministern baron de Verger, hos hvilken
hvarje fredag främlingskolonien samlades,
då veckans förehafvanden diskuterades,
bjöd däremellan på små eleganta
middagar för några få utvalda i sänder. En
af dessa tillställningar hos den »älsklige
åldringen» har Jenny beskrifvit sålunda:
»Kl. 5 (det var den 22 dec.) skulle vi på
middag till baron de Verger, således att göra
toalett. Det var en mycket treflig middag och
allt elegant. Vi voro blott 12, för det mesta
bekanta, blott en stor, vacker elegant grefvinna
som jag ej sett förut. Mina Grunelius*, M:me
Grant, en ung söt tyska, gift med en skotsk
»Highlander» och jag förde hvarandra till
bordet, ty, som värden sade, »damerna voro i
relief»; där voro blott tre gifta herrar. Stor lyx
både i mat och fat, dessutom i allt, ty
betjänter vimlade. Mest beundrade jag den jättelika
blombuketten, som prydde bordet, sammansatt
af de skönaste rosor, penséer, kamelior, etc.
Sedan vi åter samlats i salongen, deklamerade
* En ung tyska, i hvars familj, under
vintern bosatt i Rom, de båda svenskorna ofta voro
bjudna.
en ung italiensk grefvinna, som ogift mycket
célèbre för sin improvisation och därför känd
öfverallt; hennes flicknamn var Francesca Conta
la Messa. Hon började med några strofer,
improviserade till Fredrikas ära. Sedan kommo
några af henne författade poesier. Jag kunde
ej taga mina ögon ifrån henne och lyssnade
med både själens och kroppens öron. Det
föreföll mig som hade jag lyssnat till en ängels
lofsånger, det var som om hon fått vingar.
Orden klingade som musik ur hennes lilla vackra
mun, och hennes gester sedan, så naturliga, så
inspirerade! Jag hade kunnat smälta i tårar,
ifall jag vågat. Aldrig glömmer jag denna
afton.»
Äfven Fredrika ger en entusiastisk
beskrifning af den unga improvisatrisen;
men hon nämner icke att hon själf
inspirerat hennes sång den kvällen.
En mottagning hos herrskapet Grants,
de enda främlingar som sågo hos sig så
väl den romerska som den utländska
societeten, får af Jenny följande skildring:
»Hos G:s var elegant och tout le beau
monde; kardinaler och monsignorer. Monsig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
