Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Fredrika Bremer och hennes »vinterdotter». Af Lotten Dahlgren. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIKA BREMER OCH HENNES »VINTERDOTTER» 639
COLOSSEUM I ROM. LITOGRAFI AF C. J. BILLMARK. Ur Pittoresk resetour från
Stockholm till Neapel.
medspelande i ett af dessa från
karnevals-lifvet oskiljaktiga små kärleksupptåg. Hon
får en tillbedjare, som träget uppvaktar
henne nedanför den balkong vid San
Carlo, hvarifrån hon och Fredrika,
därtill inbjudna af det älskvärda paret Grant,
betrakta ståten. »Under sin paraply» —
det är tyvärr en nästan oafbruten våt
karneval — »gör han henne de varmaste
förklaringar med blickar och
vördnadsfulla åtbörder, sänder henne utsökt vackra
buketter och följer henne på afstånd hem
om aftonen. Vi kalla honom, berättar
Fredrika, Tinconnu’.» Dag efter dag
står han trofast kvar, slår sig för sitt
bröst under förälskade åthäfvor, skickar
upp blommor och bonbons tills — o ve!
— »Jenny förlorar alla romantiska
illusioner, då hon får se Tinconnu’ taga sig
— en pris snus!»
Jenny nämner själf ingenting om denna
prosaiska upplösning af äfventyret. Det
slutade tvärtom som alla sådana böra
sluta med en formlig kärleksförklaring,
framförd i en billet doux, som Jenny med
en sårad nordisk ungmös hela stolthet
skickar tillbaka oöppnad, glömmande, som
hon säger, att hon befann sig i
galanteriets land och midt upp i karnevalen. Men
1’inconnus uppmärksamhet smickrar och
roar henne i alla fall mycket. »Han
kastar mig blommor i oändlighet», skrifver
hon i dagboken, »men då alla de stora
prydliga buketterna föllo i smutsen, tog
han slutligen sitt parti att betala en
»ga-min», som bar upp den sista buketten,
tillika med en artificiell kamelia, rätt
vacker.» När Jenny i sina landsmän
Nordenfalks vagn tar aktiv del i
karnevalsupptåget på Corso, kommer den
outtröttlige okände och lägger en den
vackraste bukett af hvita kamelior djupt
bugande i Jennys knä, men knappt är detta
skedt förrän en gatpojke vips är framme
och nappar den ifrån henne. »På detta
sätt miste vi alla våra vackra buketter»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
