Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Svenska romaner och noveller. Af John Landquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA ROMANER OCH NOVELLER 66 3
och halt i första rang bland våra
romanförfattarinnor. Hon äger en sällsynt
förening af företräden. Hon har en stor
världserfarenhet, som dock ej blifvit till köld och
elakhet; hon är för djup psykolog med
insikt i hvar individualitets enhet, gränser
och nödvändighet för att kunna
vidmakthålla rollen af satiritiker. Hon är alltför
rik i sin känsla, alltför genomträngd af
bildning för att icke sympatien skulle bli
förhärskande. Och med lyriken förenar
sig spekulationen. Denna författare, som
har en sä ungdomligt känslig och dårande
sinnlighet och skönhetskänsla att hvila vid,
och som man därför tycker skulle ha
funnit ro och försvar för allt grubbel i
konstens försoning, har stigit långt ned i tviflet,
öfvervunnit det, om också än alltjämt hennes
ögon äro undrande, och så har hon blifvit
blott fastare, mildare, visare.
* *
Öfver hela Sophie Elkans öfriga alstring
höjer sig Konungen. Till detta stora
arbete hade författarinnan gått med pietet och
stark vilja och samlat hela sin begåfning;
också blef det solid och lefvande historisk
konst med inträngande psykologi. Hennes
sista bok, Från ostan och västan,
framträder icke alls med så stora anspråk. Denna
vår har öfverhufvud varit föga rik på
litterära evenemang. En stor del af våra
författare och författarinnor ha med
omsorgsfull andlig ekonomi vändt sig om och åter
samlat ihop hvad de tidigare strött omkring
sig på skilda håll. Hvad de då funnit har
ofta redan blifvit urblekt af tidens starka
sol. En och annan ■—- det gäller
isynnerhet Melsted — har dock med sin energiska
individualitet så stämplat äfven sina spridda
produkter, att de, när de nu förbundos till ett
helt, blefvo en samlad och ny handling, en
insats. Man kan knappast säga detsamma
om den novellbok i sin helhet som fru
Elkan åstadkommit af sina troligen
åtskilliga år gamla berättelser. Det är en rätt
tillfällig samling — verkligen en smula
»från östan och västan».
Det är emellertid icke den meningen,
tänker jag, författarinnan närmast lägger in
i sin boks titel, utan den att hennes
ämneskrets är förlagd både till öster- och
västerland. De västerländska berättelserna
röra sig med motiv från författarinnans
barndom eller längre tillbaka från våra
farföräldrars ungdomstid — herrgårdarnas,
brunnsorternas, de höga cylindrarnas och
den riktigt olyckliga och svärmiska
kärlekens tid, den tiden då det fanns herrar
så vackra som prins Gustaf, kvinnor, som
bara älskat en enda man, och med järnhand
styrande och af Gud straffade Hennes nåder,
som gifte bort sina sörjande döttrar med
gamla grefvar. Sådana noveller som
»Änkefru Stoops hyresgäst» — med sin
romantiska mordhistoria, — »Hennes nåd på
Mamra», »I Spaa» äro gifvet de bästa i
samlingen; de äro spännande, roande, väl
berättade, just lämpade att läsas i den godai
familjekretsen. Den bör hjärtligt sentera
t. ex. den intressanta hemlighet grefvinnan
Sparrfelt kommer på spåren, då hon i den
utländska badsocieteten upptäcker sin från
maka, barn och fädernesland för ett par
tiotal af år sen förrymde kusin med en nv
vacker fru vid sin sida. — Intresserande
och afstickande från de öfriga är också
»En historia om det som aldrig händt», som
blottar ett temperament af orolig inbillning
och stark känsla, som i drömmen
genom-lefver lyckan och ångesten; det ligger
kanske ej författarinnans eget diktarlynne
alltför fjärran.
Väl lång för att uppehålla intresset är
däremot »I sagolandet» med
barndomserinringar från 6o-talets Danmark. Mindre
burna af författarinnans talang synas mig
de två första historierna. Man skulle
önskat litet mer spets på dem. De verka
afskrifna efter något minne. Det är väl
också ett litet misstag att börja en
novellsamling med en berättelse om en 90 år
gammal och ganska slö man, som har
graf-kalla händer och förlorat minnet. Det
verkar deprimerande på den ungdomskrya
läsaren.
Elsa Lindberg-Dovlette är en ny och
själfständig diktarbegåfning. Hon har den
födda artistens förmåga att se, och
framför allt ser hon ljuset och färgerna. Det
är en hel liten utställning af en kolorists
impressionistiska taflor från Stambuls yttre
och inre lif som i hennes bok är samlad,
och de vittna ofta i sin tysta, djupa glans
om det sinnliga målarögats hänförelse. Men
författarinnan är tillika en lyriker och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
