Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustaf II Adolfs friarefärd till Tyskland 1620. Af Severin Bergh. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skickat bort henne från Berlin till
Wolfenbüttel, där hon vistades hos sin gifta
syster, hertiginnan Anna Sofia af
Braunschweig. Det blef nu öfverenskommet,
att rikskansleren omedelbart skulle resa
dit och hämta prinsessan och sedan möta
kurfurstinnan i Mecklenburg.
Planen sattes genast i verket. Den
8 september lämnade Axel Oxenstierna
Berlin och anlände den 13 till
Wolfenbüttel. I ett bref till Johan Kasimir af
den 18 i samma månad beskrifver han
det intryck han fick af den blifvande
drottningen vid deras första
sammanträffande. Han liksom alla andra blef
tydligen tjusad af hennes älskvärdhet,
och anade icke, att hon längre fram
skulle blifva snart sagdt hans dödsfiende.
Efter tre dagars uppehåll i Wolfenbüttel
reste Axel Oxenstierna därifrån i
sällskap med Maria Eleonora och hennes
syster, som fått sin gemåls tillåtelse att
följa med »till hafvet». Under tiden hade
kurfurstinnan Anna gjort sig i ordning
till resan, för att icke säga flykten.
Penningar hade hon förgäfves sökt att få af
kurfursten eller hans rådgifvare. Men
hon var inte rådlös. Genom en hemlig
gång hade hon tillträde till den
kurfurstliga skattkammaren och försåg sig där
med åtskilliga dyrbarheter. Den 14
september reste hon jämte sin yngsta
dotter, Katarina, från Berlin och träffade
enligt aftal Axel Oxenstierna och de af
honom konvojerade prinsessorna i
Mecklenburg. Därefter fortsattes resan norrut,
och den 22 september anlände
allesammans till Wismar, där de svenska
fartygen väntade; den 25 voro de färdiga
att afsegla.
Gustaf Adolf mötte sin brud i
Kalmar, och den 25 november 1620 firades
deras bröllop med pomp och ståt i
Stockholm. Trots alla motigheter slutade ändå
denna romantiska friarehistoria så, som
romaner förr i världen alltid brukade
sluta. Men det var i själfva verket icke
slut på det romantiska i Maria
Eleonoras lif. Hon flydde 1620 till Sverige.
Hvem anade väl då, att hon efter ett
par årtionden under ännu mera
uppseendeväckande omständigheter skulle
rymma från Sverige?
![]() |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>