Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Återseendet. Af Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERSEENDET
Af GUSTAF ULLMAN
’ ET VAR som flydde han
vårkvällar — aldrig kände Ivar
Helle sig så utfattig, som när
aprilsolen börjat belysa hvar
sliten tråd i hans vinterrock och spegla
sig i hattkullens matta grönblankhet.
Just dessa aftnars skära ljus, som blef
allt enträgnare med sin dröjande,
menande gloria bak stadens svarta
taksilhuett, just det, som syntes locka fram
allt lif till myllrande samfärdsel, kom
honom att i bitter saknad minnas den
långa, tungsamma vintern, som dock så
nådigt slagit sin dunkla kåpa om all hans
vandel och med själfva sin kärfva köld
gjort hans ensliga kakelungsvrå så ljuf.
— Nu smög han som en vilsen om
husknutarna och ryste för den smekande
måndagern kring gaflar och torn, när
kvällen nalkades. En sådan allför blidt
leende afton i vårens första tid slog
Ivar sig ner vid ett bord i hörnet af det
stora, på stora minnen och en glömsk
nutid lefvande restaurantkaféet.
— Nä, go’kvall, Helle!
Han såg upp från sitt Aftonblad,
som tjänstgjorde som hans gömme. Och
han nickade, lifligt, som väckt ur en
ledsam dröm — fast han i samma
ögonblick ryckts rakt in i en af de drömmar,
han trott bannlysta från hans själs
natthimmel. — Drömlandskapet, som med
ens oväntadt frambesvurits af en okallad
bild, såg ut så här: en höstligt brungrå
ljunghed, aflägset begränsad
afbarrskogs-strimlor, och mot ena sidans dunkla
skogsgrund höjde sig en rad sällsamma
röda byggnadslängor med hvita
fönsterluckor och stora gluggar på de breda,
svarta taken. Helt enkelt en
exercished med angränsande lägerbaracker.
Helle hade kommit dit med ett s.
k. trupptåg, instufvad i en vanlig
gods-finka tillsammans med ett antal unga
män, hvilka liksom han skulle fullgöra
andra årets repetitionstjänst. Men Helle
hade i egenskap af intendenturbeväring
genomgått första årets kurs å annan
plats, vid annat regemente. Sedan blef
han enligt förordningen hemsänd till sitt
eget, och därmed erhöll han en helt ny
uppsättning af kamrater. Men alla voro
de ju från hans landskap, alla talade de
hans hembygds dialekt. Och bland dem
fanns den, som nu störde hans enslighet.
Mycket grundligare hade han stört den
då, när de först träffades — i
trupptågets damfyllda, af svettiga knektpojkar
fullproppade vagn. Helle hade sin
natur och vana trogen dragit sig undan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
