Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första häftet
- »Den blå damen» på Gripsholm. En porträttstudie. Af Ludvig Looström. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skildt under de senare åren har
forskningens ljus, tack vare i främsta rummet
förbättrade reproduktionsmetoder och
lättare kommunikationer, fallit öfver mången
dunkel punkt och stundom till och med
gifvit synnerligen öfverraskande resultat.
Det stora intresse allmänheten alltid
visat för den gamla vasaborgen och dess
samlingar har framkallat den förmodan
att Ord och Bilds läsare skola med nöje
mottaga några meddelanden om dessa
nyvunna resultat, som ännu icke varit
allmännare kända. Jag gör vid detta
tillfälle början med en utredning
angående den vackra målning, som är känd
under namnet »den blå damen».
* *
*
Huru många gånger har jag ej stått
framför din bild, du söderns
mörklockiga, svartögda barn, och frågat dig om
ditt namn! Ar efter år, ja årtionde efter
årtionde ha gått utan att dina röda
läppar ha öppnat sig för besvarande af
min fråga. När våren kommit och
gull-vifvorna börjat blomstra och lärkträden
grönska i parken kring den gamla
Vasaborgen, har mitt första besök där städse
gällt din bild. När så blomstren frusit
bort, då de gulnade höstlöfven dansa
ringdans kring Griptornets höga kupol
och vindflöjlarna gnissla på Vasa- och
Fängelse-tornen, har mitt sista afsked
efter sommarens slutade arbete bland
de gamla minnena också städse gällt
dig. Så har vintern kommit, då jag
sökt svar på min fråga bland de
gulnade papperen från riksänkedrottningens
dagar, i de gamla
inventarieförteckningarna på Gripsholm, Drottningholm
och Ulriksdal; men förgäfves. En gång
trodde jag mig dock vara dig på
spåren. I de kungliga samlingarna fanns i
forna dagar ett porträtt af konung Karl
II:s af England älskarinna, fru Roger
Palmer, mera känd under namnet gref-
vinnan af Castlemaine eller hertiginnan af
Cleveland. Detta namn var under
1800-talet åsatt ett porträtt i gamla kungliga
museum, som dock hvarken till
tids-kostymen eller till utseendet kunde
föreställa henne. Däremot passade
inventariernas beskrifning å porträttet i fråga,
som bär alla tecken af att vara måladt
i England på 1660-talet af Peter Lely,
särdeles väl in på den blå damen —
hon har fått detta namn af den blå
sidendräkt hon bär —; äfven måtten
stämde, och vid en jämförelse med kända
porträtt af nämnda hertiginna framgick,
att äfven utseendet hade många drag
gemensamma: samma svarta ögon,
samma litet trubbiga näsa och samma
läggning på ansiktet. Flera andra
omständigheter tycktes bekräfta min misstanke;
hvartill kom, att ju riksänkedrottningen
Hedvig Eleonora, som hade en vurm att
samla porträtt af sina samtida, kunde
varit nyfiken att se, huru hennes
frän-des, konung Karl II:s af England
beryktade mätress såg ut och därför gifvit
sin konstuppköpare i London uppdrag
att söka skaffa henne den märkvärdiga
damens porträtt.
Så kom en ny vår, och åter stod
jag inför den blå damen, jämförde
hennes porträtt med några medtagna
fotografier af hertiginnan och hoppades
kunna bryta inseglet på hennes
hemlighet. Men det var märkvärdigt hvad hon
föreföll att ha förändrat utseende! Hon
såg på mig förebrående med sina
trofasta ögon och tycktes liksom säga t
»Jag är ingen sköka. Det borde ni se!»
Det var första gången jag hörde henne
tala. Hennes utseende talade till hennes
försvar.
Men satan mäktar fager skepnad
taga, säger Hamlet, och den store
kvin-nokännaren hans högvördighet biskop
Esaias Tegnér skref, att kvinnoögon
skall man ej tro i första taget. Och för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:39 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1909/0065.html
