Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - »Den blå damen» på Gripsholm. En porträttstudie. Af Ludvig Looström. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfrigt! Sådana fruntimmer som
hertiginnan af Cleveland genera sig icke för
att låta måla af sig som oskulder. M:me
Pompadour har gått till eftervärlden i
en ung oskyldig trädgårdsflickas
skepnad, grefvinnan Dubarry förevigade sig
som vestal, Aurora Königsmarck som
herdinna och riksgrefvinnan Hedvig
Taube som nunna. Hvad göres oss mera
vittne behof! Hvarför skulle icke
hertiginnan af Cleveland, den skönaste och
mest utsväfvande af Karl II:s damer
(»the fairest and the lewdest of the
royal concubines»’), kunna låta afmåla
sig som själfvaste Oskulden?
Så lurade misstanken fortfarande.
Jag beslöt att resa till London, för att
studera hennes porträtt i The national
portrait gallery och söka följa hennes
spår i Buckingham palace, i S:t James
palace, i Windsor och Hampton Court.
Och så bar det af. I förstnämnda
galleri funnos tre porträtt af mätressen, bland
dem ett af samme konstnär som målat
den blå damen. På detta har hon låtit
framställa sig som Fredens gudinna, med
en fridspalm i ena handen och
rikssvär-det i den andra. Hon, som ställde till
så mycket bråk och så mänga
skandaler, en fredsgudinnal Hvilken
oförsynthet! Men hvem är det som sitter ett
stycke därifrån, frågade jag, hon med de
svarta ögonen och det mörklockiga
håret? — Det är Karl II:s drottning,
Katarina af Braganza. — Jaså, såg hon så ut,
stackars barn. Men det var märkvärdigt.
— Hvarför det? — Jag menar att det
var märkvärdigt hvad hon är lik ett
porträtt, som vi ha hemma i Sverige. —
Och så for jag ut till Hampton Court,
det härliga gamla slottet, som ligger ett
stycke uppåt Themsen, bekant bland
annat för sitt Karl II:s skönhetsgalleri,
d. v. s. en samling porträtt af ett
tjogtal af den kunglige Don Juans alla
väninnor. Här visste jag att mistress Pal-
mer skulle finnas klädd som Diana,
jaktens gudinna. Här var det som hon
firade sina största triumfer, som hon, den
kungliga mätressen, hade våning sida vid
sida med drottningens, hvilken hon på de
stora hoffesterna öfverglänste genom sina
öfverdådiga toaletter, sina blixtrande
juveler och pärlor, medan drottningen själf,
kränkt i sin kvinnliga och kungliga
värdighet, bar en enkel dräkt utan alla
smycken. Men Dianaporträttet? Ja, det
hade ingen likhet hvarken med
freds-gudinnan i National gallery eller med
den blå damen på Gripsholm, hvilka
båda, jag upprepar det, hade ej så litet
tycke af hvarandra. Men detta kunde
ju åtminstone till en del förklaras däraf
att de voro målade samtidigt och af
samme konstnär. Peter Lelys porträtt
— det är nämligen han som målat dem
båda — ha ju alla ett släkttycke
sinsemellan. Han hade sin speciella
skönhetstyp, som han sökte inlägga i hvarje
dams ansikte som satt för honom. Äfven
de fula, säger en hans biograf,
framställde han som skalkaktiga, retande nymfer.
Snart blef han bekant på hofvet och
fick måla Karl I:s förträffliga bild på
Hampton Court. Efter dennes afrättning
tog Cromwell honom i sin tjänst, men med
strängt förbud för konstnären att försköna
hans yttre. Han skulle framställa honom
så troget som möjligt efter naturen, »just
så som jag ser ut med alla mina skrynklor,
ärr och vårtor, annars får ni inte en
penny betaldt». Detta var ord och inga
visor, och konstnären måste lyda, ehuru
det kostade på. Efter restaurationen
gjorde Karl II honom till
kammarherre och lät honom måla sin drottning
och alla »skönheterna», och därmed var
han fullt upptagen under sitt återstående
lif, som tillbragtes i furstlig lyx och
furstligt öfverflöd, tills han en vacker dag
fick slag, just som han höll på med en
af skönheterna. Detta skedde år 1680.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
