Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Lucretias tårar. Berättelse af Harald Wägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Messala klappade förtjust i händerna,
och Marcellus tog het af vinet en ring
från sitt finger och räckte poeten.
Nu kom aftonens hufvudrätt, fisken.
Den inbars högtidligt på stora silfverfat
af slafvarna. Köksmästaren Dionysius,
en vacker, liflig afrikan, gick i spetsen
för slafvarna med en min så stolt som
en fältherre eller bödel. Och under
tiden spelade Lysis och de andra och
sjöngo en lustig bordvisa på grekiska.
Marcellus gnolade också, och när han
fick se anrättningen, log han af välbehag
och sade:
»Denna fisk är förvisso icke fångad
i det smutsiga vattnet under Tiberns
broar.»
Messala:
»Jag vet icke.»
Men slafven Dionysius skyndade
fram:
»Den är fångad af fiskarena i
Kaspiska hafvet, herre, och om du värdigas
se hit, så ligger på detta fatet ål ifrån
sjön Kopais i Boeotien, och den är
välsmakande att äta, om man därtill tager
rödbetor och ättika med litet salt.» Och
Dionysius bugade sig.
»Falerner, vid Cæsars hufvudl» skrek
Marcellus och slog med signetringen i
bordet. Och slafvarna ilade fram.
Marcellus såg bekymrad på. »Hvarför så
mycket vatten i krateren, Dionysius? Jag
dömer dig till Tantali öde, om du
gjuter en enda modius till.»
Marcellus lyfte sig på armbågen och
såg sig omkring. »Vid Castor»,
mumlade han, »det här duger inte.
Alldeles för slött.» Men som gammal
dryckeskämpe visste han råd. Han kisade
med sina små ögon mot en ung
romare, som låg tyst och småleende på
den motsatta soffan.
»Sulpicius, jag ser på dig, att du
förebrår dryckeskonungen något. Du
menar, att Bacchi undersåte förgäter den
himmelska, dock stundom på jorden
vandrande Venus. Bort det! Hören hit!
Alla dricka den älskades skål, och
Sulpicius börjar. Spelen», vände han sig
till de syriska fiöjtblåserskorna, och dessa
uppstämde en vild melodi, som man i
deras land plägade spela vid
skördefesterna, hvilka också äro kärleks- och
fruktbarhetsfester enligt gudarnas vilja.
Sulpicius drack fem bägare och
uttalade med leende läppar Lydias namn.
Det var sed, att man drack en bägare
för hvar bokstaf i den älskades namn.
Och man kunde också ge henne ett
annat namn för stunden med lika många
bokstäfver.
»Din skälm», hotade Marcellus, »jag
skulle vilja veta, i hvilken gränd din
Lydia nu reder ut sitt hår för natten,
för-gäfves väntande älskaren, eller om hon
till äfventyrs vaktar härden åt en
grå-hårig gubbe med halfmåne på skorna
och purpurkantad toga.»
»Du misstar dig, ädle välgörare», sade
Martialis, »det är ingen gråhårig gubbe,
som du tror. Han är alldeles skallig.»
»Sätt detta på scazoner, och hundra
denarer äro dina», jublade Marcellus
under skrattsalfvorna.
Men skålen gick vidare laget rundt
och nalkades Messala.
Lysis satt med sin dubbelflöjt mellan
darrande fingrar. Hon böjde sitt
huf-vud, så att håret flöt fram och skuggade
rodnaden på hennes kinder.
Men när skålen kom till Messala, sade
han leende:
»Jag dricker för Bellona.»
Marcellus:
»Nej vid alla Stygens böljor, det går
icke. Krigets gudinna är hård, hon bär
pansar öfver bröst och midja. Hej, tappre
Faustus, inbilla oss icke, att britterna
kommit dig att glömma Venus’ lekar.»
Messala såg sig leende omkring. Hans
blickar föllo på den rodnande Lysis. Mar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
