Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppgift som Birgit Römer — hon har
dessutom en gång förut 1903 här spelat denna
roll —, men då man såg det sprudlande
vitala, det som på konstspråket kallas
lifs-berusade, som vid sidan af det hjärtegoda
ntmärkte hennes framställning, förstår man
hennes förkärlek för denna alltid skrattande
fru Birgit. I Tygesens roll, där det gäller
intet mindre än att skildra Björnson själf,
hans nervösa egoism, hans lättrördhet, hans
på en gång geniala och barocka fantasilif,
var herr Arehn alldeles förträfflig. Han
fick verkligen fram att Tygesen ej bara
var en löjlig herre utan ett snille, som
visserligen föreföll som en galning för sin
jungfru Ane, men för hvilken alla de andra
trots all förargelse och skrattlust erforo en
ovillkorlig beundran.
Styckets originellaste scen är den
mellan fadern och dottern, spelad med smak
och intensitet af fröken Andersén, hvilken
särskildt hade en liten triumf, då hon med
strömmande vältalighet och äkta
kvinnlighet sökte hindra sin far att öppna väskan
med de betänkliga romanerna. Hvilken
briljant, äkta poetisk idé af författaren är
ej sedan dotterns berättelse om föräldrarnas
förlofning! Ane, den idiotiska tjänarinnan,
utfördes med stor brio och utan öfverdrift
af fru Constance Byström, hvilken här hade
en rättvis framgång. Gästspelet afslutades
med Ibsens Rosmersholm. Jag har sällan
hört så olika omdömen som om denna
pjäs och denna föreställning. Skådespelet
förklaras för krystadt och långtrådigt, och
om också detta hördes från personer,
hvil-kas röster snarare böra räknas än vägas,
så hindrar detta ej att dessa personer
genom sin frånvaro gåfvo salongen en
öds-lighetsstämning passande till skådespelet,
men som ej vittnade godt om det
stockholmska konstförståndet. Visserligen är det
sant, att detta drama i likhet med John
Gabriel Borkman »ej gör någon människa
glad», men det har troligen ej varit
för-attarens mening. Af fullt vederhäftiga
individer har jag däremot hört hvar och en
af de uppträdande från och med gästen
betecknas som under all kritik och alldeles
förträfflig. Det är för väl att man blott
har att meddela hvad man själf tycker.
Rosmersholm är, förefaller det mig, ett
af världslitteraturens största mästerverk,
lad-dadt med demonisk kraft, där hvartenda
ord för handlingen framåt, och där man i
Fot. Atelier Jæger.
NILS AREHN SOM PROFESSOR TYGESEN
I »GEOGRAFI OCH KÄRLEK».
andlös spänning, på en gång tjusad och
skräckslagen får öfvervara en tragisk
katastrof nästan utan motstycke.
Spelet var — om också ej idealiskt på
alla händer — så dock i hufvudsak
mycket godt, och dessa
Rosmersholmsföreställ-ningar voro bland det allra värderikaste vi
under 1908 fått se på Stockholms teatrar.
Då detta skådespel 1886 utkom, blef
det genast både prisadt i de högsta toner
och hänsynslöst förlöjligadt. Man förstår
lätt äfven det senare. Då Ibsens moderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
