Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Maurice Maeterlinck. En intellektuell omvändelse. Af Alf Nyman. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/f-M
<*c
blimaste tankar och5 våra banalaste
föreställningar förändra ej vår själs skapnad
mer än exempelvis Himalajas högsta
massor eller världshafvens djup skulle förändra
vår jords utseende, om vi kunde betrakta
den från en annan stjärna! Förståndet är
sterilt- vi måste vänja oss vid att lefva i
detta transcendentala höglandsklimat, där
vi stå öga mot öga med det okända. Ty
allt, som vi kunna höra eller upplefva utan
ångest, minskar oss, hämmar vår andliga
växt. Denna religiösa ångest är själfva
vårt lifsfluidum; den är det högsta. Och,
om någon varelse från en annan planet
nedstege till oss och både oss visa honom
det största, det sublimaste på jorden, skulle
vi då ej visa honom människan med knäppta
händer och stumma läppar . . . ?
Maeterlincks ideal är här ännu denna
samma Sancta Simplicitas, det enfaldigas
och innerligas skönhet, som kristendomen
så vetat förhärliga, och som man öfverallt
igenfinner hos kvinnorna i hans dramer.
Han är visserligen fortfarande fatalist —
vår vilja, säger han, är endast »ödets
mog-naste frukt» —; men själfva hållningen
gentemot Fatum är delvis en annan.
Ödesstämningen har för honom åtminstone fått
ett skönhetsvärde, en inspirerande förmår
ga, som den icke ägde förut. Den
förlamande skräcken och overksamheten inför
det obekanta är borta. Och i det
samtidiga dramat »Aglavaine et Selysette», som
inom erotiken kan sägas motsvara
trekrop-parsproblemet inom mekaniken, sträfvar
han att i en estetisk själskultur bringa de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
