Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Gustaf af Geijerstam. Af Nils Erdmann. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörelserna i ens inre medför gifvet en
stegring af själens förmåga att höra, af
dess mottaglighet för intryck, dess
ömtålighet för minsta lilla sprittning i
nerverna, som hämnas på lyssnaren själf.
Han öfvergår till en för hvarje
temperaturväxling, hvarje ilning i andens
atmosfär, hvarje luftdrag vibrerande
eols-harpa. Hans temperament blir en till
nästan sjuklig känslighet uppdrifven
apparat, som döf och blind för
yttervärldens brutala och praktiska fenomen
reflekterar själarnas sorgespel.
I nervernas århundrade växer
Geijerstam alltså till nervmänniskans diktare
par préférence. Som ung realist söker
han grunden för sina brytningar i den
miljö, människan tillhör, i den väfnad af
dogmer, fördomar och förhållanden, som
med eller mot hennes vilja antingen
förkrympande och kväfvande eller
eggande till revolt snärja henne. Det var
en visserligen på andliga värden fotad
strid, men en strid om något yttre, om
idéer och principer som, efter att ur
människornas sinnen ha banat sig väg
utåt, skaffade sig form och debatterades,
stötande somliga, tjusande andra,
bildande partier och reformprogram och
med en mer eller mindre skarp
omdaning af samhällsinstitutioner,
samhällsideal, samhällsåskådningar som mål. Den
nye Geijerstam söker knuten till vårt
lifs eviga tragedier i något alldeles
sär-skildt inom oss. Förut var det
konflikten mellan föräldrar och barn, individen
och samhället, fattig och rik, asketism
och lifsglädje, sanning och lögn,
reli-gionstvång och samvetsfrihet. Nu blir
det, inom ramen af ungefär samma
exteriör, en från dessa om man så vill
kalla dem yttre makter lösrifven inre
process, en äfven af vår andliga
atmosfär oberoende duell mellan de okända,
ogripbara, men oförnekliga och
obevekliga själsrörelser, hvilka med naturens
våldsamhet, plötsligt, utan att vi ana
det, eller ens veta att de finnas, eller
ens se hvar de komma från, gifva oss
ett nytt innehåll, skapa om eller krossa
vårt lif.
En författare, som så uteslutande ser
bort från miljön, — hos Geijerstam än
1890-, än 1830-talet — hur blir han ej,
mer än någon, det inre lifvets skald.
Men det inre lifvet är för honom det
omedvetna eller, som det heter, under
medvetna.
Så länge har han grubblat öfver
lifs-gåtan, att han slutligen, för att ej
för-tvifla, funnit lösningen i det omedvetnas
eviga gåta. Ingen har tålmodigare och
enträgnare forskat i och analyserat dess
för ljuset dolda hemligheter. Ingen har
genom lika finkänsliga som utmärkta
undersökningar och iakttagelser nått
längre in i själens mysterier och gjort
rikare landvinningar åt psykologien. Men
ingen bekräftar heller så obevekligt och
konsekvent satsen om vår eviga
ensamhet ■— en hypotes om det omöjliga för
individerna att förstå hvarandras
verkliga väsen, som många med honom i
både äldre och yngre litteratur velat
göra till lag.
Om Geijerstams egen lefnadssaga
lärt honom detta — eller om den
sjukligt höggradiga känslighet, hvarom jag
talat, nödvändigt måste leda till en
sådan tröstlös uppfattning, må vara osagdt.
Visst är, att människan, som hos
Geijerstam blir ett med diktaren, känt det så.
Och för att öfvertyga väljer han sina
undersökningsobjekt i af vänskap och
kärlek knutna förbindelser, i vårt
familje-lif, i våra på alla håll och i alla länder
med bitande hån eller ädel indignation
blötta och stötta äktenskap.
Få ha som Geijerstam lyckats förklara
vår svenska bondes karaktär och blotta
hans väsen. Men kanske att de äro färre,
som mera innerligt, mera starkt och per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
