Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Helleniska diktverk i svensk tolkning. Af Erik Hedén. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borde vara, eller i främsta rummet
»njutbar», beundrad till hvad pris som helst.
Fria omdiktningar äro lättare att få
äste-tiskt tilltalande, men som tolkningar får
man ej öfverskatta dem. Se på lektor
Bergmans för öfrigt vackra
PindarosöfVersätt-ning; först och främst har han fullständigt
afstått från att återge den mäktiga
versbyggnaden, som är ytterst svår, men dock
icke bör vara omöjlig att öfverflytta, och
utan hvilken Pindaros ej är Pindaros. Vidare
medför den ändrade metern en hel del
nyheter i fråga om innehållet. Så t. ex.
börjar Pindaros sitt ode kort och kraftigt:
»ypperst är vattnet», men hr Bergmans
absolutistiska hjärta har ej tillåtit honom
återge detta glädjande faktum på mindre
än två rader jämte en förklarande not.
Något väl fri, ehuru på antikt versmått,
är också öfversättningen af epigrammet om
de städer, hvilka täflade att vara Homeros’
födelseort: i första raden sägas de mycket
riktigt vara sju, men i den andra
uppräknas — sex.
I hvarje fall är hr Bergmans tolkning
alltid fylld af fart och glans och kan
emellanåt nå en sådan prakt, att det verkligen
är skada han försummat den sista filning,
som skulle gjort dikten fulländad. T. ex.
denna strof ur Antigone:
Hell dig, Helios’ sköna ljus!
Aldrig skönare sågs din glans
öfver Tebe med portar sju.
Ja, hell dig, o väntade dag,
gyllne, leende dag,
du som stiger röd öfver Dirkes böljor,
dag, som hvita sköldars här,
här, som nalkas, rustad och tung,
jagar hädan med ilande fart,
så att betslen rassla i flykt så snabb.
Man stötes ju något af »hvita sköldars
här» (i texten står kollektivt »mannen med
hvit sköld»), af presens »nalkas» och
»jagar» (originalet fordrar tempus i förfluten
tid, men hr Bergman älskar presens
histo-ricum) och af »flykt så snabb», men icke
dess mindre kommer diktens oförlikneliga
skönhet väl fram i tolkningen.
Lektor Bergman är uppenbart ett stycke
af en skald, med liflig fantasi,
skönhetsglädje och formgåfva; när han nu skall
utge de öfversättningar af större verk, som
han utlofvat och som säkert mången med
intresse motser, vill man endast önska, att
\
SAM WIDE.
han något litet måtte lägga band på dessa
förträffliga egenskaper.
Professor Wides öfversättningar »ur
Greklands religionslitteratur» ingå i det
storstilade samlingsverket Främmande
religions-nrkunder. De ha alltså i främsta rummet
ett sakligt, religionshistoriskt syfte.
Emellertid äro de högeligen värda att
uppmärksammas äfven ur ästetisk synpunkt. De
lämna diktprof — jag bortser här från
prosan — ända från den äldsta tid,
hvar-ifrån vi äga litterära minnesmärken i Hellas,
ned till alexandrinska perioden. De måste
helt naturligt vara af måttlig längd. Men
redan dessa korta prof ge en förvånande
rik behållning, så väl tolkade som de äro.
Mot öfversättningen har jag en
hufvud-anmärkning, den redan förut antydda. Prof.
Wide har delvis gjort antiken för modern.
Han tycks ej ha fullt litat på dess
förmåga att utan modernisering tilltala
nutidens skönhetskraf och ej heller haft hjärta
att se den misskänd. Så har han dels
användt vissa i min smak alltför modernt
klingande uttryck, såsom »resonnera» i
Solons elegi eller »konster och vetenskap»
i Aristophanes’ Athena-hymn. Dock äro
dylika fall ej synnerligen vanliga. Däremot
har han i stor utsträckning nyttjat både
rim och moderna rytmer, alltså i detta fall
gått ännu längre än hr Bergman, med
hvilken han eljest har föga likhet. Prof. Wides
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
