Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Till Verner von Heidenstams femtioårsdag. Af Ruben G:son Berg. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fot. W. Dahllöf.
VERNER VON HEIDENSTAM VID 19 ÅR.
blifvit kallad »den omedelbaraste,
själf-ständigaste, i sin brist på förebilder
plötsligaste bok, som vår litteratur äger»,
och jag tror att ingen bok med svensk
scen och svenska ämnen då hade
kunnat utöfva den inverkan, som
Heiden-stams exotiska första diktsamling kom
att göra. Nu var allt nytt: det
främmande stoffet, målningarnas starka
färger, åsikternas utmanande, ungdomliga,
njutningsmuntra lifslust. Bland alla
trista problemböcker och torra
beskrifnin-gar verkade denna bok som en
uppenbarelse ur friare och rikare
skönhetsvärldar. Det är fullkomligt betecknande
ord, som den föregående periodens stora
skalder riktade till Heidenstam med
anledning af hans debut; Viktor Rydberg
såg med glädje detta tecken till
»befrielse från det ok, som i tio år böjt den
svenska litteraturens nacke mot jorden»,
och Snoilsky skref: »Det är jämnt upp
den märkvärdigaste poetiska debut jag
bevittnat. Mitt första intryck var för-
våning, att sådant skrifvits i Sverige
utan att jag ännu hört författaren
omtalas. Skald är ni — en verklig och
ursprunglig — hufvudsaken är att ni
öf-verallt är er själf, att ert sätt att se och
känna ingenstädes påminner om
förebilder.»
Nästan samma värme präglade de
samtida realisternas omdömen.
Heidenstam kom som en främling, men han
vann hastigt vänner genom det
älskvärda och soliga i sin dikt. I trots af att
han genast förklarade krig mot
gråväders-stämningen och fantasihatet i den
realistiska konstteorin och konstpraktiken,
kom han inte i någon svårare polemik.
Det var också en underlig, kaotisk tid
inom vår litteratur. I ett årtionde hade
lösen för de unga varit
verklighetsskildring och tendensdikt, men det äldre
skedets män voro ännu alltjämt verksamma
i annan riktning. Realismen var
otvif-velaktigt den bärande strömningen, men
ännu hade den inte eröfrat den stora
allmänheten, och mot 80-talets slut var
det otvifvelaktigt mera rörelse och oro,
mera längtan efter nya uppslag och fris-
Fot. W. Dahllöf.
VERNER VON HEIDENSTAM l888.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
