Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Till Verner von Heidenstams femtioårsdag. Af Ruben G:son Berg. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fot. Eric Petterson, Askersund 1892.
BESÖK AF OSCAR LEVERTIN PÅ OLSHAMMAR.
som kan passa till julklapp! Men, för
guds skull, inga svenska original!»
Likgiltigheten bland publiken, avogheten hos
kritiken, den hårda striden för tillvaron
kunde synas Heidenstam till god del
förklara både gråvädersstämningen och
det fantasilösa; först med större
oberoende och en varmare åhörarkrets kan
dikten få solljus öfver sig och låta
inbillningen spela fritt. När han vände
sig till författandet af estetiskt program
— ströskriften Renässans 1889 — vardt
det därför ingen häftig fördömelse,
ingen retsam och sårande kritik af
naturalismen. Det var honom angelägnare att
tala för »nya, sällsamt lockande
önsk-ningsmål» än att polemisera mot hvad
vårt svenska 80-tal åstadkommit. Och
ändå har den vittra omhvälfningen synts
honom så nödvändig, fyllt honom så
helt, att alla hans böcker från dessa
första år — äfven den österländska
skildringen Endymion 1889, som är mera
en roman i gammaldags mening än allt
annat som Heidenstam skrifvit, och den
mäktiga epopén Hans Alienus 1892 —
innehålla stora partier litterärteoretiskt
resonemang. Just i denna frihet från
arga och elaka inbördesstrider skönj
es-en välgörande motsats mot de bittra,
litteraturstridernas tid, då den germanska
romantiken först intog högsätet på vår
Parnass — årtiondet efter 1809.
Om man vill indela Heidenstams
författarskap i perioder, för lättare
öfver-sikts skull, så omfattar den första
gifvet-vis de nu nämnda arbetena. »Hans.
Alienus» bildar följdriktigt afslutningen
på detta skede — »Hans Alienus», hvars
storformade monologer, flammande
fan-tasiapoteos och svenska epilog på en
gång sammanfattar periodens
sträfvan-den och pekar hän på det centrala
i nästa skedes verksamhet. Det
ojämförligt betydande intryck, som »Vallfart
och vandringsår» gjorde, hade ju beteck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
