Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fot. Herm. Hamnqvist.
FRU ASTRI TORSELL.’
h varpå handlingen är byggd. I
skymningen ser ingeniören en älg på en klippa,
skild från stranden, där herrgården ligger,
genom ett smalt sund. Han låter den
närsynte, af kärlek till svägerskan och
svartsjuka mot brodern öfverretade vännen
skjuta. Älgen faller och bortföres af
strömmen, men i Gunnars sinne födes en orolig
tanke: var det en älg, eller har jag dödat
min bror och rival? Att det ej kunde
ha varit brodern vet blott ingeniören, som
dels såg älgen och riktade skottet, dels
visste, att brodern — en läkare — blifvit
kallad på ett sjukbesök, som skulle taga
hela natten. Han vågar nu ett högt spel
och låter Gunnars oro växa till dess ångesten
fullkomligt drifvit ut kärleken ur hans
Ord och Bild, i8:e år g.
själ. Det förefaller som om detta vore
ett både originellt och psykologiskt sant
grepp af författaren. Mindre lyckad är
dialogen. Ibland och särskildt i sista
akten är den något krystad, och den
andra akten lider af en viss platthet i
uttrycken. Man undrar emellertid hela tiden
hur det skall gå,- och detta är en så stor
förtjänst, att man gärna vill ursäkta det
mindre lyckade.
Hvad spelet angår var det egentligen
blott en som särskildt utmärkte sig, och
det var fröken Borgström i den koketta
svägerskans roll. Hon såg verkligen bra
ut, denna lilla kvinna, eggande för att
sedan förnumstigt moralisera, vacklande och
ovederhäftig, anstiftande olyckor genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
