Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Nyare svensk prosakonst. Af Carl R. af Ugglas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medveten, men den är icke värmande, icke
djup, tändande, synskapande.
Och man märker det på behandlingen
af alla dessa ämaens rika innehåll. Hvilken
mängd af uppslag, hvilken outsinlig
motivrikedom! Men hur sällan nå icke dessa
motiv sin slutgiltiga formning i det utan
sidoblickar slutförda konstverkets
enhetlighet! Hur sällan stannar det icke vid
uppslaget! Nu är det egentligen bara historien
om Ura-Kaipa, stenåldershöfdingen »med
de oräkneliga stenyxorna», om hans
vänskap och hat till Karilas, ynglingen från de
»gulskinande» bronsålderstammarna på
andra sidan sjön, hvilken har en stomme af
större bärighet och fasthet. Misstar jag mig
månne, då jag tycker den som skrifven för
ett annat sammanhang? Och hvad skulle
under andra förhållanden kunnat blifva af den
lilla episoden i »Grek-konungens gårdvar»,
om väringen, som därnere i söderlandet i
hemsjukans plötsligt gripande svårmod hugger
sina uppsvenska, nordiskt kärfva och
kantiga runtecken i Piræus-lejonets hvita
marmorbringa — hvilken dikt om den
hemlöses bitterhet och outrotliga längtan att
ställa vid sidan af Hans Alienus-epilogen.
Men det är kanske oriktigt att komma
med sådana önskningar och invändningar.
Det hufvudsakliga syftemålet är säkerligen
nådt, och Sveriges barn skola nu, kanske
för första gången, lära sig att förstå allt
det stolta och sagolikt underbara, som
krönikan om deras fosterlands forntid och
medeltid har att berätta om.
Till sist bara ett ord om de
illustrationer, som bokens förläggare välvilligt
bestått den. Hvarför ha de varit
nödvändiga? Åtminstone i denna första
upplaga, som ju ej är afsedd till skolbruk?
Ömsom reproduktioner efter olika konstnärers
teckningar, ömsom efter fotografier, göra
de ett splittradt och föga förmånligt
intryck. Kvaliteten är heller inte den bästa.
Med undantag af Gunnar Hallströms präktiga
blad och ett af Arthur Sjögrens äro de
samtliga nog så litet tillfredsställande. Och
att några rent undermåliga ha fått följa
med, tycker man ovillkorligen är ledsamt
att finna i en bok som denna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
