Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Studier i stilens filosofi. Af Eugenia Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Doktor Glas’ författare — man brukar
kunna, hvad man vill, i dylika fall! —
och göra det med samma ovilliga
axelryckning, men den senare skulle näppeligen
vara berättigad — tyvärr.
Det finns en nutida författarinna, som
i mycket bryter mot Spencers regler. Många
af hennes läsare klaga öfver ständiga
motsägelser i hennes framställning. De kunna
ej finna sig till rätta i den, ty den saknar
klarhet och ordning. Andra läsa henne icke
eller blott ofullständigt, emedan de
afskräc-kas vid blotta åsynen af de digra luntorna
eller — ifall de dock påbörja läsningen
— tröttna vid de ständiga
upprepningarna. Det vore nog högst orimligt att
begära af en Ellen Key att skrifva som
en Spencer! Hänförelsens nitälskan
skapar sig en annan stil än hans lugna,
jämna, där hvart ord är öfverlagdt och hvar
stafvelse afmätt. Men om en manlig
anhängare nedskrefve hennes åsikter, så skulle
han säkert gifva detta samma innehåll en
annan form och därigenom åt henne vinna
många vänner bland de nuvarande
motståndarna. De ifrigaste bland dessa skulle
ej vinnas för hennes sak, men väl de mera
på afstånd stående, dessa, som egentligen
höra hemma i hennes led, ehuru de ej
veta det. Och de förra skulle förlora
många af sina älsklingspunkter på
skottaf-lan! Striden skulle ej upphöra, men den
skulle föras med större framgång, leda till
bestämdare resultat — å båda sidor.
En annan icke spencersk stil är den
unge tyske författaren Rilkes. När man
slutat läsningen af t. ex. hans Worpswede,
frågar man sig: »Hvad gaf mig boken
egentligen? Hade de mänga orden då
ett motsvarande innehåll?» Spencer skulle
nog svara med ett bestämdt nej, men
stämning ge de åt mången, Spencer till trots.
(Några beundrare af Rilke hade en afton
hört honom själf läsa upp några af sina
dikter. När de hunnit hämta sig något
från sin hänryckning, gick från mun till
mun frågan: »Hvad var det han egentligen
menade?» Ingen visste det!)
Men månne icke hvar och en måste
finna, att det är något som fattas i
Spencers stilfilosofi? Om känslan t. ex.
nämner han knappast ett ord. Därmed är nu
ej sagdt, att den icke skulle kunna komma
till någon som helst rätt genom en
framställning efter Spencers principer. Det gif-
ves känslor, varma och mäktiga, som grunda
sig just på klar insikt, klart förstående, och
de äro kanske i det praktiska lifvet de
verksammaste. Men den mera omedelbara
känslan, den som beror lika mycket på
aningar som på klart seende — också den
är något rent mänskligt, som vi ej vilja
gå miste om. Men för den visar Spencer
föga eller intet intresse.
Så mycket mera framhåller Hans
Larsson betydelsen af detta slags känslor, som
ge oss några af våra högtidsstunder, på
samma gång som de, enligt honom,
betingas af en den högsta grad af aktivitet
hos tanken. Han ser nämligen icke i detta
känslolif en fiende till förståndet och dess
verksamhet, utan i stället en dess
närmaste bundsförvant. Därom talar han i
sin bok Intuition, som gifver, också den,
stilfilosofiska vinkar. Af dess innehåll
anföra vi följande.
I företalet till bokens andra upplaga
värjer sig Hans Larsson mot den
missuppfattningen, att han skulle vilja förorda
intuition i någon af de betydelser, i hvilka
ordet vanligen tages. Det är hvarken
»känslolifvets stämningsintuition» eller
»omdömets lyckträffsintuition», hvars talan han
vill föra, utan hvad han framhåller är vårt
behof af intuitiv syntes. Denna beskriver
han såsom: uppfattning af en större helhet
tack vare ett klart och samtidigt skådande
af dess olika delar. Förmågan af dylik
intuitiv syntes är utmärkande för såväl den
store diktaren som den store
vetenskapsmannen. Den ägdes af både en Goethe
och en Spinoza. En framställning, som
grundar sig på och har till syfte att
framkalla detta slags intuition, utmärker sig
genom följande egenskaper.
Den är kort. Det intuitiva tänkandet
är alltid starkt koncentreradt. Man skulle
ju annars glömma det hela för delarna, ej
förmå sammanhålla dem, och därmed vore
hvarje syntes omöjliggjord.
Den utmärker sig genom åskådlighet,
tydlighet, konkretion. Villkoret för att få
en klar och tydlig helhetsuppfattning är att
noga iakttaga detaljerna. Den noggranna
analysen är vägen till den sanna,
verklighetstrogna syntesen. Å andra sidan: ju
mindre vi sätta oss in i ett ämne, t. ex.
i en etisk fråga, desto mera abstrakt tänka
vi däröfver, och vi tala därom i allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
