Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur bokmarknaden - Af Robinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Ahlgrenska » själfbiografi ur bref och
anteckningar», hvilken bok väl drygt
upptages af författartekniska »atelier»-ärenden
mellan debutanterna »Ernst» och »Axel» —•
sagda disproportion är ju mönstergillt
upp-häfd i den i1/* gång så omfångsrika 2:a
»omarbetade upplagan (1908)» och i sitt nya
skick ett biografiskt dokument som
näppeligen kan d/verskattas. Där hade
visserligen brefven »till Karl och Matti af
Geijerstam» väl försvarat sin plats i bredd
med brefven till fru Victorias äldre syster
fru Margaretha Ekström, till Georg
Nordensvan och andra. Den nu som särskild bok
utgifna brefsamlingen skall dock
eftertryckligare väcka allmänhetens uppmärksammande,
än den skulle gjort midt bland alla de andra
aktstyckena.*
Fru Mattis’ publikation berör direkte
nästan alls icke den litterära intressesfären.
Men indirekte skall vår, af just denna intima
lilla bok vunna bekantskap med Fru
Victorias vackra hemregemente från dag till
dag, med hennes på en gång nyktra och
varma inflytande på de ungas trefnad, med
hennes, företrädesvis i dur stämda och af
en ljus, klar timbre kännetecknade lynne i
anmärkningsvärd mån tjäna till skingrande af
delvis falska föreställningar om hela hennes
temperament — och således äfven om
grunddragen i hennes påbegynta nationella
storverk. De, som intet annat veta om
Victoria Benedictsson än hennes
olycksöden och hennes död för egen hand, ha
förklarligt nog tänkt sig karaktären af
hennes författarskap mörk och hård. Vi
andra, som, förutom lyckan af åtminstone
något personligt umgänge med henne själf
i lifstiden, också njutit och än i dag njuta
af den ädla, vidhjärtade humorn i hennes
skrifter, vi träffades ej af någon
öfverrask-ning men väl af en bekräftande glädje, när
vi i fru Matti af Geijerstams okonstlade,
öfvertygande framställning återfunno henne
i dagliga lifvet, »i helg och söcken», just
sådan vi tänkt oss henne. Och sådan
skulle hela svenska allmänheten
otvifvel-aktigt ha känt henne, i fall den blott blifvit
* Den har redan föranledt värderika uttalanden,
särskildt kritikern John Landquists i Svehska
Dagbladet 1909 den 12 juni. Dennes klagomål mot
den stora lundegårdska kompilationsbiografin voro
dock, synes mig, svårt förhastade. Hade han i
stället indigneradt anklagat Lundegård för
nyckelromanen Elsa Finne, skulle jag villigt instämt.
gjord uppmärksam genom ett tillräckligt
stort antal böcker; i fall hon — något i
1880-talets midt så sannolikt! —lefvat ända
till helt nyligen och således hunnit med
en lika ymnig, lika allmänt älskad
produktion som exempelvis den samtida nordiske
realisten Jonas Lies: den första man här
naturligen kommer att tänka på.
Vidkommande samtidigheten af bådas
realistiska diktning, se utgifningsåren:
Ernst Ahlgren: Jonas Lie:
»Från Skåne» — 1884 — ’Familjen på Gilje’.
»Pengar» — 1885 — ’En Malström’.
»En hökass, m. fl.» — 1886 — ’Kommendörens
Döttrar’.
»Fru Marianne,
Folklif och
Småberättelser». — 1887 — ’Ett Samlif.
Victoria
Benedictssons dödsår. — 1888 — ’Maisa Jons’.
— — — — 1890 — ’Onda Magter’.
o. s. v.
Ernst Ahlgrens kostliga humor var här
i Sverige — i alla händelser för det
för-fattartidsskede hon tillhörde — en till själfva
arten enastående: otvungen, men aldrig
hårdhändt, snarare lifsvårdande, ja så att
säga moderligt öm om sina komiska
modellers rätt till egen okränkt fortvaro, trots
deras ofta ganska vågsamt drastiska
af-vikelser från det ideala. Tag som exempel
nästan hvilken grupp som helst af dessa
omsorgsfullt sammanställda figurer ur den
svenska allmoge- och herrskapsvärlden:
gravitetiska och lättvindiga, knipsluga och
menlösa, utgamla och unga, tafatta och
oförskämda, makar och celibatärer,
hem-sittare och landstrykare — alla med samma
»lagom» af égard framförda på scenen.
Författaren klemar icke heller med
veder-börandes egenheter. Läsaren får sig sin rätt
att skratta rundeligen tillerkänd. Men man
öfveranstränges aldrig i sällskap med denne
fine humorist; icke genom långa
tålamods-prof af segt schematiserande satir och icke
genom krampattacker af s. k. galghumor.
Ernst Ahlgrens humor flyter mjukt
hygieniskt fördelande genom de verklighetsdiktade
gestalterna, snarlik solvärmens lopp genom
alla jordiska organismers kärlsystem,
skildringens själfva fabel må för resten vara
komisk eller icke komisk, de humoristiskt
värmda organismerna vara styckets hjälte
och hjältinna eller dess bifigurer. Diktarens
diskreta löje kommer ingen af dem undan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
