Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Cesare Lombroso. Af Axel Herrlin. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skildt deras låga intellektuella
utvecklingsgrad och böjelse för
vidskeplighet, samt var mycket böjd för att
betrakta dem som svagsinta individer.
Thomson sökte i synnerhet klargöra
ärftlighetens betydelse för
kriminaliteten hos de fångar, som han hade
tillfälle att observera. Denna, synpunkt
stod också starkt på dagordningen
inom den franska antropologien och
psykiatrien vid 1800-talets midt. I sitt
stora, 1850 publicerade verk öfver
ärftligheten har sålunda Prosper Lucas
bl. a. också sökt uppvisa det ärftliga
anlagets roll vid vissa former af
kriminalitet, såsom tjufaktighet,
mord-brandslusta, våldtäktslusta o. s. v.
Och 1857 offentliggör- MOREL sitt
arbete »Traité des dégénérescences de
l’es-péce humaine», hvarmed
degenerations-läran träder i medelpunkten af den
antropologiska och psykiatriska
diskussionen, åtminstone 1 Frankrike. Med
degeneration förstod Morel en
afvi-kelse, en variation från normal-typen
i sjuklig riktning, hvilken
ursprungligen framkallas af ogynnsamma
lef-nadsförhållanden i ett visst släktled,
för att sedan hos afkomlingarna till
detta släktled ånyo uppträda,
mestadels i förstärkt form. Så fortgår
ur-artningen progressivt för hvarje nytt
led inom en dylik släkt, tills den
omsider utmynnar i ofruktsamhet, och så
medför släktens utslocknande.
Tecknen eller »stigmata» på degenerationen
kunna enligt Morel påvisas såväl på
det psykiska som fysiska området. I
sina lindrigaste psykiska former
uppträder degenerationen blott som en viss
excentricitet i karaktären utan
intelli-gensnedsättning, en viss öfverspändhet
och äfventyxslusta, som dock ej
öfver-skrider lagens råmärken. I sina
svåraste former uppträder den som
medfödd idioti och som disposition för så-
dana former af själssjukdom, som leda
till slöhet. Men mellan dessa, båda
ytterligheter af degenerationsgrad gifves
det ett bredt område, där den yppar
sig som en viss undermålighet af
intellektuell eller moralisk art: de de-
genererade blifva i hvarje fall
obekväma att rätt fylla sin plats i
samhället, där de icke rentaf äro
verkligt samhällsvådliga individer, för
hvilka brottet blir en vana eller t. o. m.
ett yrke. Förutom dessa psykiska
kännetecken på degeneration eller
ur-artning talar Morel också om fysiska
degenerationstecken, t. ex.
oregelbundenheter i hufvudskålens bildning,
osymmetrisk ansiktsbildning, frånvaron af
örsnibbar, klumpfot, öfvertaliga tår
eller fingrar, fel i tändbyggnaden m. m.
I den mån som brottsliga individer
äro resultat af en
degenerationspro-cess, kunna de väl ock enligt
Morel förete sådana fysiska
degenerationstecken, om de ock icke behöfva vara
vanligare hos dem än hos andra
degenerationstyper.
Det är viktigt att klargöra
förhållandet mellan den Morelska
degenera-tionslärans uppfattning af
brottslings-naturen och Lombrosos åskådningssätt.
Den som blott helt ytligt gjort
bekantskap med detta, så att han har litet
aning om att Lombroso hos sin »borne
förbrytare» gärna vill finna t. ex.
osymmetrisk ansiktsbildning, starkt
bak-åtlutad eller »flyende» panna, grof
underkäk m. m., tror måhända, att
Lombrosos teorier endast utgöra en vidare
utveckling af Moreis läror. Och
Lombroso har visserligen under sin
utvecklings senare stadier i rätt väsentliga
stycken kommit att närma sig
degene-rationslärans åskådningssätt, om han
också icke själf alltid härom synes
hafva varit klart medveten. En
allmän likhet mellan Lombrosos och Mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
