Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Cesare Lombroso. Af Axel Herrlin. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der dock en jämförelse mellan geniets
själs verksamhet och åtminstone vissa
former af psykisk abnormitet det allra
största intresse. Mången skald
påminner i sin idéflykt om den
mania-kaliske sjuklingens fantasier eller om
opiumätarens drömmar. Och den
snillrike uppfinnarens nya och djärfva
tankekombinationer hafva ej sällan
haft så stor formell likhet med den
förrycktes öfverraskande
idéförbindelser, att de i den stora hopens ögon
tett sig som alldeles vansinniga.
Äfven det sätt, hvarpå den geniala
in-gifvelsen eller inspirationen bryter in
i snillets själsverksamhet, har sina
beröringspunkter med afgjordt
patologiska företeelser, såsom
tvångsim-pulserna i vissa psykiska
sjukdomstillstånd, där anden ndrifvern till att tala
eller skrifva, hvad som plötsligt
»faller en in». Men tänke ock på den
automatiska skriften hos hysterikern, t. ex.
det spiritistiska mediet, som i »trance»,
d. v. s. undermedvetet, skrifver
åtskilligt, som för den normala
personligheten är främmande. Så berättar ju
själfve Göthe, att han skref »Die
Lei-den des jungen Werthers» liksom en
sömngångare, så att han själf
förvånades öfver hvad han skrifvit, då han
sedan genomläste det.
På många håll finner man ännu
en löjlig motvilja för dylika
jämförelser mellan den geniala
själsverksam-heten och psykiska abnormiteter, som
skulle det vara att draga ned geniet.
Det beror i själfva verket därpå, att
man ännu här och hvar släpar på
skefva föreställningar såväl om
»vansinne» som om »snille». Flydda liders
hemska öfvertro om själssjukdom som
onda andars verk gör sig ännu påmind
i form af föreställningen om
själssjukdom som något mera vanhedrande eller
vedelrstyggligt än andra sjukdomar,
ooh åt snillet vill man reservera ett
ursprung lika öfverjordiskt som
vansinnets skall vara underjordiskt. ’Man
har ännu ej gjort sig förtrogen med
den tanken, att både vansinne och
snille äro produkter af ett rent natur-
ligt orsakssammanhang inom tillvaron,
och att psykologien förtjänar att
kallas vetenskap jämnt så långt som den
kan påvisa detta orsakssammanhang.
För psykologen äro snillets ingifvelser
och vansinnets hugskott båda utslag
af en. psyko-fysisk mekanism, hvars
kugghjul och idéremmatr det gäller att
leta rätt på och studera i sitt
invecklade sammanhang. Han behandlair
alla själsyttringair, de må vara goda
eller onda, sköna eller fula, för att
tala med Spinoza, med samma
objektivitet som om de vore linjer, kroppar
eller ytor. Han betraktar dem alla
som egenskaper hos människonaturen,
hvilka höra till dess väsen med
samma »naturlighet», som, värme, köld,
storm och åska höra till atmosfären.
För undersökningen af snillets
andliga mekanism har jämförelsen med
vissa psykiska sjukdomsformer sitt
stora, intresse därför, att vi så väl i
ena fallet som i det andra stå inför
extrema variationer utöfver den
alldagliga genomsnittstypen för
mänskligt själslif öfvermålighet och
uncler-målighet. Och extremer erbjuda vissa
belysande analogier. Det ligger en
djup sanning i Plegels lära, att
»motsatserna slå öfver i hvarandra». Att vi
vid genialiteten hafva att göra med
en lif sstegring, i andra fallet med en
lif snedsättning, det är en sak för sig.
Jämförelsen mellan dessa båda
gränsfall har för vår psykologiska forskning
en betydelse, som påminner om
jämförelsen mellan hypertrofi, öfverdrifven
utveckling, och atrofi, förtvining af
kroppens organ. Psykologen vill en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
