Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Åttiotalets unga Sverige. Af Gurli Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTITALETS UNGA SVERIGE
Af GURLI LINDER
ET har i våra dagar, af skilda
anledningar, erbjudit sig åtskilliga
tillfällen till jämförelser af olika
slag mellan »åttitalet» och vår
tid. Man har ej varit sen att vid dessa
jämförelser tillägga det förra epiteten
»grådas-kigt», »pessimistiskt», »okonstnärligt»,
»uti-listiskt», m. fl. d., och bland slagorden i
den moderna litterära genomsnittsjargonen
äro de som fastslå »åttitalets torftighet»
mycket gängse. Hvar och en som är
angelägen att visa sig »up to date» i fråga om
senaste modet i den litterära kostymen har
gärna till hands en ringaktande jämförelse
mellan dettas guldsmidda elegans och
oskönheten och tarfligheten i
»skomakarrealis-mens» afdankade plagg.
Ingen lär väl heller vara nog kortsynt
att förneka, det vår litteratur efter åttitalet
ingick i en guldålder så rik, att man ett
decennium förut ej ens skulle vågat ana den,
och att denna guldålder visat sig vara lika
öfverraskande lång som den vid sitt
inbrott var oväntadt gifvande. Den har
icke heller haft sina minst hängifna
dyr-kare bland dem, som i sin första ungdom
fingo lefva på åttitalets mera kärfva och
fantasiknappa kost. Heidenstam och
Frö-ding t. ex. ha kanske aldrig sedan
anammats med en så stark känsla af
tacksamhet som just af dem. Ingen torde väl
heller protestera emot att åtskilligt från
åttitalet, vid förnyadt genomläsande nu,
verkligen ter sig mycket torftig, och att det ger
skäl för namnet »skomakarrealism» samt
gärna må ligga grafgömdt till tidernas ända
— liksom man skulle önska samma
möjlighet för det mesta af åttitalets arkitektur
och möbelindustri!
Men den starka generalisering, hvarmed
de som nu äro unga på dessa grunder
affärda åttitalet, litterärt sedt, innebär
något af räfslut. Denna generalisering har
emellertid sin gifna och naturliga
förklaring däri, att denna tid måste vara de
unga främmande. Den ligger nämligen
ännu alltför nära för att vara fullt
historisk, och det gäller den generation som var
ung närmast före deras egen. Det är ju
en sig alltid upprepande företeelse att
ungdomen främst misstror dem den närmast
tagit arf efter och att den så skärper
blicken för allt hvad dessa lämnat ogjordt, att
den endast helt summariskt snuddar vid
hvad de verkligen utfört. Detta i
allmänhet. Och samma instinkt — ty så får
man väl närmast definiera denna
ensidighet, hvars positiva resultat är ungdomens
reformifver — gör, att man som ung å priori
reagerar emot den litteratur, som är en
produkt af föräldragenerationens andliga
lifskraft.
Detta allmängiltiga faktum förklarar
delvis, att omdömet om åttitalets litterära
torftighet i våra dagar blifvit en trosdogm
med en, låtom oss erkänna det, relativt
sedt, ganska reel förutsättning. Men
uppkonstruerar man endast efter den
förutsättningen åttitalets litterära bild, så blir
densamma skef och otillförlitlig. Det har
blifvit det mest efemära som helt fått’ utfylla
begreppet »åttital». När senare tiders ung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
