Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Nödhjälp. Af Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÖDHJÄLP
Af GUSTAF ULLMAN
N GLITTRANDE morgon kort
efter pingst knackade det på
kyrkoherde Grimssons
sängkammardörr, raskt och
eggande. Kyrkoherdens buttra stämma
ropade motvilligt »stig in» — han hörde,
att det var kandidat Enberg, sönernas
ferielärare. Med trött hållning, som efter
en genomvakad natt, stod husfadern
framför den solkiga spegelbiten och knöt
oändligt vårdslöst sin slitna svarta slips,
samtidigt sneglande mot den
morgonkrye inträdande, som om han velat fråga:
hvad i världsalltet kan ni ha hittat på
att störa mig med nu då?
— Ursäkta — får jag ge gossarna
fritt från läsningen timman före frukost?
— sporde kandidaten älskvärdt leende.
— Ja, det — men, de ha ju nyss
haft helgdagarna?
— Javisst, men jag tänkte fråga, eller
föreslå, att vi, de och jag, hjälpa
kyrkoherden att städa undan ute i
expeditionen i dag. Pojkarna behöfva något litet
praktiskt arbete till omväxling, och om
kyrkoherden ville leda det hela —.
En torr grymtning från kyrkoherden
afbröt det i lindrigt skämtsam ton
framställda förslaget; hans sorgsna
grubblare-ögon vändes med plötslig skärpa mot
kandidatens käckt öppna, solbrynta drag,
men slogos nästan genast bort igen, åt
fönstret till. En strimma daggig
grönska badad af klaraste sol lyste utifrån
under rullgardinens bläckblå förlåt. —
Först var stackars Grimsson frestad att
huta åt den unge med, att »det icke
tillkom honom afgöra, om
expeditionsrummet tarfvade rengöring» — men det kunde
ej nekas, att en sådan länge varit i
yttersta grad af nöden: hans ämbetsrum
och särskildt skrifbordet erbjöd en
förfärande tröstlös bild af kaos. Sedan var
han på vippen att snäft påpeka det
olämpliga i sönernas användande till
dylikt göra. Men ack — hvad för
arbetskraft fanns väl eljest att tillgå? Ingen
alls! Husets fru ägnade sedan åtskilliga
år sin tid endast åt sorgen efter enda
dottern, en liten fager, men klen planta,
som tidigt frusit ihjäl, samt åt fromma
betraktelser, kryddade af idelig
kaffedrickning. Och de två tjänstflickorna,
hvilka bort kunna räcka till någotsånär,
eftersom jordbruket var bortarrenderadt,
fyllde inga plikter tillnärmelsevis ens,
emedan de saknade en driftig matmors
befäl. Kyrkoherden själf hade
längesedan upphört att söka åstadkomma någon
förändring till det bättre i dessa
afseenden — visst led han däraf, men som i
dröm, med hjälplös bitterhet, som allt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
