Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Trädgårdsstäder. Af Georges Benoît-Lévy. Öfversättning från författarens manuskript. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÄDGÅRDSSTÄDER
43
lif äger vackrast och mest upphöjdt, och
studiet af deras stil har visat oss, att
deras förnämsta styrka ligger i
vördnaden för det gamla och att de harmoniskt
förmått binda samman forntid och framtid.
Montenach säger träffande i sin bok
»Le visage aimé de la patrie»:
»Vi fordra, att de nya verk människorna
utföra skola vara värdiga de verk som
försvinna, att den länk, som vår
generation bildar i kedjan, i tidernas längd
skall äga samma värde, grace och
linjernas skönhet och renhet som de gamla.
Men vi böra icke förtvifla om framtiden,
tvärt om, ty tecken hopa sig, som båda
godt för denna. . . Skönheten har
sluppit ur den graf, man ville mura åt den,
och breder ut sina glänsande vingar.»
Jag för min del tror, att de svenska
trädgårdsstäderna, när deras dag en gång
kommer, icke skola bilda någon ny stil
genom att förneka det häfdvunna i
arkitekturen. De skola dess mer låta detta
råda, så snart dess former äro förenliga
med det material, som står till
förfogande. Vi hafva talat om de engelska
förebilderna. Ja, de äro tilltalande och
beundransvärda, men — i England.
Arkitekturen bör först och främst
vara nationell, för att icke säga
provinsiell. Den oändliga mångfald, som vi
finna hos föremålen på Skansen, den
rikedom af saga och sång och svenska
folkseder, som vi lärde oss beundra på
Nääs — hela detta fädernearf utgör en
fond stor nog för att svenskarna ej skola
behöfva efterbilda något utländskt. Är
det icke sorgligt när man reser på
järnväg genom landet att jämt och samt
mötas af små rappade hus utan någon
karaktär alls, sådana som man kunde
få se hvar som helst, i stället för af dessa
röda timmerstugor med hvita
fönsterramar, som äro så betecknande för flera
af landskapen? Arkitekturen bör stå i
harmoni med den omgifvande trakten
och följaktligen använda det material och
de hjälpkällor, som denna erbjuder.
Nej, låtom oss icke förkasta det
häfdvunna. Låtom oss hämta ingifvelse af
våra gamla byggnadsstilar, hvilka i
någon mån representera folksjälen. Men
låtom oss lämna de gamla villfarelserna
och uppföra våra städer med mera
metod och mera hygieniskt. Må
isynnerhet den tanken få genomtränga oss, att
i de nya städerna äro lyckan och
skönheten allas egendom och tillgängliga för alla.
VILLA I GARDEN CITY. Baksidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
