Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Trädgårdsstäder. Af Georges Benoît-Lévy. Öfversättning från författarens manuskript. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
GEORGES BENOIT-LÉVY
åt arkitektens ursprungliga idé. Denne
borde alltid djupt känna det stora i sin
uppgift. Det finnes intet yrke i våra
dagar hvars utförande medför större ansvar
och ädlare förpliktelser. Arkitekten som
bygger våra städer och skapar våra
hem bär sin del i ansvaret för vårt
sociala onda eller äran af vårt välstånd.
Arkitektens samhällsuppgift! Hvilket
präktigt föreläsningsämne vid en
konstakademi! — Jag betraktar arkitekten
som en skulptör, en stor konstnär, som
med mäktig hand formar leran till
stugor, villor, skolhus — alla den blifvande
stadens lemmar — och gifver dem sin
stämpel af glädje och skönhet.
Om också trädgårdsstäderna icke äga
någon särskild stil, kunna vi åtminstone
försäkra, att hvarken invånare eller
besökande där skola träffa på dessa alster
af nymodig byggnadskonst, som
upprunnit i vissa så kallade arkitekters
oroliga och sjuka hjärnor för att smeka
byggherrarnas excentriska nycker och
sedan stå som skamfläckar för våra städer
och deras omgifningar.
Det mest berömmande man kan säga
om trädgårdsstäderna är att den ena
icke liknar den andra, och skulle man
kunna gifva deras arkitektur epitetet
»trädgårdsstadsstil», så vore det blott
för att beteckna något bra i motsats till
något dåligt.
Låtom oss betrakta till exempel det
täcka Port Sunlight och särskildt taga
i skärskådande några af dess bostäder
och allmänna byggnadsverk. De
påminna om 1500-talet — särskildt den
bostadsgotik, »half timber», som Segard
Owen älskar -— och på visst sätt om
våra normandiska byggnader, en typ.som
man också finner utbredd i hela Cheshire.
Vid sidan af dessa byggnader med
prägel af bostadsgotik och korsvirke se
vi grupper af hus i något som liknar
Tudor-stil, Elisabet-stil och längre bort
»dear old queen Änne». Men bär an
det yttre vissa drag af gammal stil, så
har man dock troget låtit sig påverkas
af våra dagars lefnadsbehof och
uppfinningar till arbetets underlättande. Det
är till exempel onödigt att sätta in en
mosaik af smårutor i sina fönster.
Sådana hade berättigande blott så länge
man icke förstod att tillverka större
fönsterrutor. Interiörerna äro för öfrigt
anordnade efter våra dagars fordringar.
De gamla byggnadsstilarna med sin
rasprägel ha genom detta fullständiga
hänsynstagande till nutidens kraf
undergått ett slags förnyelse. I stället för att
först rita en exteriör med underliga
former göra trädgårdsstädernas arkitekter
upp en rationell plan för sina
byggnader. Först sätta de upp stommen, efter
hvilken den yttre utsmyckningen sedan
lämpas, och denna blir alltid harmonisk
och lefvande, därför att den intet annat
är än en trogen bild af den byggnads plan,
som den omsluter. För nära ett
århundrade sedan skref Vitet: »Om en stor
idé, som det tillkomme arkitekturen att
återspegla, uppstode i samhället, skulle
omedelbart en nyform framträda.»
Trädgårdsstäderna motsvara något som rör
sig i sinnena: de motsvara vår tids
längtan att göra lifvet enklare och skönare.
De äro verkligen, såsom Ruskin ville det,
byggda af kött och blod så väl som af
sten. De äro ett fullkomligt uttryck af
harmoni mellan tingen och människan.
Tillkomna som de äro helt och hållet
genom sina skapares tro på lifvet, hafva
de i sin ordning återverkat på dem, som
tagit sin bostad inom dem.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
