Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Weimar till Stockholm för hundra år sedan. Ett blad ur Amalia von Helvigs historia meddeladt af Anna Hamilton Geete. I. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 o
ANNA HAMILTON GEETE
rets fötter, då de efter fullbordad vigsel
återvände till värdshuset, i hvars trädgård
bröllopsmåltiden var dukad. Den som
varit nog lycklig att få spela en roll, om
än aldrig så underordnad, i ett så
intressant skådespel, glömde det sannerligen
icke.
Bruden var ingen mindre än
storhertiginnan Louises hoffröken, den vackra
och snillrika Amalie von Imhoff, trots
sin ungdom redan känd som
författarinna till dikter, hvilka till och med väckt
geheimerådet Goethes och professor
Schillers beundran, samt för öfrigt omtalad
som en af hofvets förnämsta prydnader.
Brudgummen däremot var en svensk
officer af ringa börd — han sades vara
son till en fattig timmerman i Stralsund
eller Wolgast — öfverstelöjtnant Helvig
vid artilleriet, som genom glänsande
tapperhet och framstående duglighet
tjänat sig upp från simpel soldat till sin
nuvarande ställning och säkerligen hade
en lysande bana framför sig.
Sammanställningen var naturligtvis ägnad att
väcka den stora allmänhetens lifligaste
sympatier, och många biomständigheter
bidrogo att ytterligare öka det välvilliga
intresse, hvarmed man omfattade det unga
paret. Fröken von Imhoff hade redan
i början af sommaren, sjuk och lidande,
endast åtföljd af en kammarjungfru
kommit till Ruhla, för att i den gröna dalens
ro och under begagnande af dess
berömda mineralkälla söka återvinna en
genom öfveransträngning vid moderns
sjukbädd angripen hälsa. Kon lefde stilla
och indraget men intog genom sin
vänlighet och älskvärdhet alla, med hvilka
hon kom i beröring, och fick då och då
besök af långväga gäster med
välbekanta och klingande namn, hvilkas blotta
närvaro, då de för några timmar togo
in på det lilla värdshuset midt emot
hennes anspråkslösa bostad, liksom
spridde en fläkt af hofluft genom hela
samhället. Tidigt en sommarmorgon —
många hade med egna, intresserade ögon
bevittnat det -— stannade åter en
dammig resvagn med tröttkörda hästar
framför värdshusporten, just då fröken von
Imhoff återvände från sin dagliga
brunns-promenad. En ung dam sprang hastigt
ur vagnen, skyndade henne till mötes
och slöt henne i sina armar under en
ström af lifliga utrop och förklaringar.
Hennes reskamrat, en ståtlig, högväxt
officer i främmande uniform, närmade
sig något dröjande, och man hälsade
hvarandra med en sinnesrörelse, som icke
kunde döljas. Kammarjungfrun upplyste
senare, att de resande voro fröken von
Imhoffs yngre syster, Marianne, samt den
svenske öfverstelöjtnant Helvig, samt
medgaf diskret, att besöket för hennes
unga matmor varit en stor men icke
ovälkommen öfverraskning. Man anade
en roman, och aningen bekräftades på
det mest tillfredsställande sätt genom den
strax därpå följande nyheten om en
ingången förlofning, åtföljd af den ännu
intressantare upplysningen, att bröllopet
inom kort skulle firas i all stillhet i
stadens kyrka. Hvem kan undra om denna
vid tillfället var till trängsel öfverfylld
af intresserade och rörda åskådare! Med
all säkerhet kände de sig väl belönade
för besväret. Bröllopsskaran var
visserligen liten men sä mycket mera förnäm
och distingerad, och själfva brudparet
motsvarade alla rimliga fordringar som
hjälte och hjältinna i ett skådespel, så
ägnadt att tilltala känsliga hjärtan.
»Systern från Lesbos» — med detta
skämtsamma smeknamn, syftande på hennes
mest beundrade arbete, betecknade man i
de schöngeistiga hofkretsarna den unga
skaldinnan — var vid denna tid, i
blomman af sin unga kvinnlighet, en högst
intagande och poetisk uppenbarelse, smärt
och graciös, med skär hy, sköna, själfulla
ögon och ett öfvermåttan rikt, i koppar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
