Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Weimar till Stockholm för hundra år sedan. Ett blad ur Amalia von Helvigs historia meddeladt af Anna Hamilton Geete. I. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN WEIMAR TILL STOCKHOLM FÖR HUNDRA ÅR SEDAN 67
ruhla.
röda reflexer skiftande kastanjebrunt hår,
hvars skönhet hennes många beundrare
aldrig tröttnade att lofprisa. I sin långa
hvita dräkt och slöja, med
myrtenkransen på det klassiskt friserade lilla
hufvudet och med den blygsamt majestätiska
hållning, som var henne egen, liknade
hon denna dag, enligt ögonvittnens
hänförda vittnesbörd, mindre en jordisk brud
än en af de antikens sånggudinnor eller
offerprästinnor, till hvilkas representant
hon med förkärlek valts vid hofvets
dramatiska festföreställningar och
maskeradupptåg. Brudgummen var å sin sida, i
sin blågula svenska artilleriuniform, en
manlig, djärf och imponerande
krigar-gestalt, en af det nya seklets mest
karaktäristiska typer, den krutsprängde
lyckosoldaten ur de djupa leden, sitt eget ödes
skapare — möjligen med
fältmarskalks-stafven i ränseln, men alltid med en
obegränsad äregirighet i barmen och ett
äfventyrligt, händelserikt förflutet bakom
sig. Tillsammans utgjorde de ett par, som
just genom sin kontrastverkan lifligt tillta-
lade åskådarnas fantasi och säkert i de
flestas ögon förverkligade det drömda
idealet af det starkas och det skönas, bördens
och förtjänstens inbördes förhållande.
I den lilla gruppen af brudens
närmaste lade man framförallt märke till de
båda systrarna — den vackra,
nittonåriga Marianne, en af hofredouternas
erkända skönheter, med strålande nötbruna
ögon och ett ostyrigt hår, som i rika
naturliga lockar krusade sig kring den hvita
pannan och nacken, — samt den
trettonåriga Louise, en späd, ännu
outvecklad mignongestalt med olivbrun hy,
tunga svarta flätor och ett par ögon
som nästan syntes alltför stora och
mörka för det lilla allvarliga barnansiktet.
Modern, den sjuka friherrinnan von
Im-hoff, hade ej kunnat vara med, och
släkten företräddes för öfrigt endast af den
i Eisenach bosatte morbrodern,
Ober-forstmeister von Schardt, samt kusinen,
friherre Carl von Stein-Kochberg, de yngre
systrarnas förmyndare. De öfriga
gästerna — knappast ett tiotal — utgjordes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
