Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Weimar till Stockholm för hundra år sedan. Ett blad ur Amalia von Helvigs historia meddeladt af Anna Hamilton Geete. I. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN WEIMAR TILL STOCKHOLM FÖR HUNDRA ÅR SEDAN 71
weimar.
tillät hon sig nu icke längre att grubbla.
Han var hennes make inför Gud och
människor; hon tillhörde honom och
kände, som de flesta stolta, renhjärtade
kvinnor, ett oafvisligt behof att inför
sig själf och hela världen rättfärdiga
denna fullkomliga själföfverlåtelse genom
öfvertygelsen att hennes känsla för den
man, åt hvilken hon skänkt sig,
verkligen var den djupaste, hvaraf hennes
själ var mäktig. Äktenskapets kärfva
verklighet hade kanske icke motsvarat
hennes dröm om tvenne själars
öfver-sinnliga förening, kärleken var icke på
nära håll fullt så ljuf som hon tänkt sig
— men var icke detta lifvets naturliga
gång, hade icke egentligen alla kvinnor
gjort samma erfarenhet, var icke
resignation och själfuppoffring kvinnans
högsta plikt, och pliktuppfyllelsens stilla
lycka den enda på hvilken hon
egentligen ägde rätt att hoppas? För öfrigt
kände hon för sin make en uppriktig
tillgifvenhet och högaktning; hon
beundrade honom till och med, och fann
honom vida manligare, kraftfullare och
mera helgjuten än någon af de
estetice-rande hofkavaljerer, lärde eller
världsmän, som förut ägnat henne sin hyllning.
Den tvungna skilsmässan och det långa
afståndet gjorde äfven sitt till att
omgjuta hans gestalt med ett förskönande
skimmer. Med ett ord — hon ville
vara lycklig, och lyckades öfvertyga sig
själf att hon verkligen var det. Tanken
på det främmande, aflägsna landet, där
hon en gång vid hans sida skulle finna
ett hem, hade ej heller för hennes
lifliga och romantiska fantasi något
afskräckande — tvärfom, det lockade och
tjusade. Hon såg det för sig, sagolikt
skimrande och hemlighetsfullt, med
snötäckta fjäll, hvitskummande forsar och
norrskensflammande himmel, som på
Sköldebrands kopparstick — ett land
med enklare, renare seder, större
förhållanden och ädlare människor än
något annat i Europa under denna orons
och brytningens tid. Och mannen —
timmermanssonen från Stralsund, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
