Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Weimar till Stockholm för hundra år sedan. Ett blad ur Amalia von Helvigs Historia meddeladt af Anna Hamilton Geete. II. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
ANNA HAMILTON GEETE
EKSJÖ. KOPPARSTICK AF JOHAN VAN DEN AVEELEN (1707). Ur Dahlbergs Suecia.
kande nog, fann vara »en verklig
gudanektar». Man kände sig i ordets fulla
bemärkelse ändtligen i hamn och beredde
sig med friskt mod och glada förväntningar
att fortsätta resan, som nu mer och mer
för de lifliga unga tyska damerna antog
karaktären af en spännande
upptäcktsfärd nns Ungeahnte hinein». Äter körde
den kolossala resvagnen fram, denna
gång förspänd med i:fyr a små eländiga,
ruggiga hästar, sammanbundna med rep»,
hvilkas åsyn fyllde damerna »mit
Ent-setzen», till dess de lugnades af Helvigs
försäkran att man kunde »lita både på
svenska hästar och svenska skjutsbönder».
Koffertar och bylten surrades fast,
matsäckskorgar instufvades — själfva
behofvet af matsäck var en intressant nyhet
— och resenärerna intogo sina platser.
Därpå, försäkrar Louise, bar det af t>mit
Wvides c ile » och i muntraste stämning.
Höstvädret var strålande, landsvägarna —
märkvärdigt nog — förträffliga,
»verkliga parkvägar», och landskapet, sedan
man väl lämnat kusten och slättbygden
bakom sig, »romantiskt skönt». Men
dagsresorna äro dryga, och det är först
efter ankomsten till »en stad benämnd
Ecsio (Eksjö), helt och hållet bestående
af små, högst underliga, rödmålade, med
torf täckta trähus», som dagboken
fort-sättes. »Fyra dagar ha vi nu redan
rest i Sverige», skrifver Louise, »och jag
är icke hälften så trött som då jag rest
två dagar i Tyskland. Luften är så
frisk och både vägarna och landet
underskönez.» Vidare skildrar hon resans
äfventyr — huru man varit nödsakad att stiga
ur och gå till fots uppför de brantaste
»himmelshöga» backarna, då
skjutshästarna — hvilkas antal nu ökats till se.r
— eljest ej skulle rådt med den tunga
vagnen; — huru man, ■»fröhlich und
vergnügH, rastat i skogen och dukat upp
sin matsäck vid vägkanten samt därvid
känt den ovana glädjen af »ett verkligt
äfventyrarlif» — och huru man emellanåt
passat på och gjort besök i de ensligt
liggande bondgårdar man passerat, där
man med förvåning sett »det tunna,
torkade svenska brödet, »Kneckbrot
genann t» , upphängdt på stänger under taket,
samt beundrat den renlighet och
prydlighet, som råder öfverallt. »Till och
med golfven», antecknar hon, »äro
beströdda med finhackadt granris, hvilket
gör ett ytterst festligt intryck och fyller
luften med en kryddig, oändligt
angenäm doft». En afton, då man i
skymningen åter stannat vid en större gård,
upplefver man ett litet äfventyr, högst
tilltalande för de unga damernas fantasi.
Lockade af de upplysta fönstren inträda
de resande i det stora köket, där man
finner familjen samlad kring den i spiseln
flammande stockelden och på det vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
