Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - E. T. A. Hoffmann. Af V. Ljungdorff. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. T. A. HOFFMANN
187
à grignoter du hachisch pour se donner
des sensations» (Barbey d’Aurévilly) eller
att räkna sin historiska betydelse blott och
bart såsom typ och utgångspunkt för en
litterär urartning, tvärtom i sin ränsel burit
på och lämnat i arf mångt och mycket af
det som modern andlig kultur äger finast
och mest lifskraftigt. Vi finna sålunda
Tysklands bästa namn under förra hälften,
och därutöfver, af 1800-talet inskrifna i
Hoffmanns stambok, hela den franska
senromantiken hvilar till stor del på honom,
och det nyaste sekelskiftets litterära
rörelser söka många af sina rötter tillbaka till
denne sällsamt leende ironiker. Att i följd
gripa och uppvisa de exempel, som kunna
vara ägnade att belysa detta, vore
ingenting mindre än att skildra en tidrymd af
åttio år i utvecklingen af tysk och fransk
vitterhet, från den schwabiska kretsen till de
estetiska »kulturzigenarne» i Berlins
förstäder, från »les sous-romantiques» under
Louis-Philippe till Sar Péladans moderna
Rosenkreuzare.
I det förbigående har jag, under ett
yttrande af W. Fred (i boken om
praera-phaeliterna), gifvit en antydning om
fränd-skapen mellan den lifsåskådning, som gaf
tankarna färg de första tjugu åren af
1800-talet, och innebörden i de företeelser,
som de allra sista dagarna —- eller de
näst sista — bokfört i den litterära
odlingens annaler. Sedan vi nu, låt vara
på negativ väg, vandra förbi de olika
grupperingarna i nyromantikens drifbänkar,
sådana dessa grupperingar amplifieras,
lefvandegöras och — hvarför icke? —
karri-keras genom det Hoflmannska synglaset,
förefaller det mig som jag endast hade
berättat det djupt tragiska ödet af en man,
från min egen tid, som går ut att söka efter
lifvets mening och finner se7isationer. Han
förbrukar sådana, nya och åter nya, som
en veritabel slösare, plockar sönder dem
på samma sätt och af samma skäl som
barnet sina leksaker. Omsider är vägen
slut, och han tvingas att lefva lifvet
bakfram —- à rebours 1 —, begjuter
hembygdens blomma med indisk parfym och tager
en fjädermekanism till äkta. Ändtligen
finner han, med trasig mantel, i utledsnad
och förkrosselse, sin tillflykt i den gotiska
katedralens ensamhet och skapar sig där i
den tysta svalkan och den mystiska
half-belysningen, ostörd af dygnets larm och
E. T. A. HOFFMANN. SJÄLFPORTRÄTT.
naturens orenhet, ett nytt rike, — en ny
pastoralvärld, ehuru icke med skalmejor och
herdepipor och fri utsikt öfver det blå hafvet.
Det kan väl vara sant — och i en
kulturföreteelse med så irreella
beståndsdelar som denna står den faran städse för
dörren — att i vår tid, med dess
uppdrifna dandyism, ett flackt virtuoseri mången
gång fått träda i stället för den verkligt
kända öfvertygelsen. Men i stort sedt är
företeelsen likväl ett adekvat uttryck för
människohjärtats eviga behof af mystik, en
det stora okändas hämnd på
industrialismen, den sociala och den litterära, liksom
den romantiska rörelsen för hundra år
sedan mot Nicolai och
berlinupplysningen. Miljön är helt naturligt olika, och
vi kunna förstå, att den klyfta, som
öppnar sig mellan de diktarkynnen, som
drömde år 1800 och år 1900, är ännu större,
men viljan är alldeles densamma och
missnöjet med ögonblicket och kraften att ge
sig hän åt stämningen, tro på stämningen
och göra stämningen till ett med lifvet i Gud.
Hvarthän söka sig alltså nu våra tankar,
när de gå in bland de hänsofnas skuggor
på spaning efter den, som, förbi grafvens
kyla, bevarat nog af lifsvärme att kunna
möta oss i ett handslag? Kasta vi en blick
på gestalterna från romantikens första
genombrott och ett par årtionden framåt, och
spörja efter beröringspunkter mellan oss
och dem, så blir vårt spörsmål helt visst
obesvaradt, och vi ha svårt för att värja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
