Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Bruno Liljefors. Af Axel Gauffin. Med 21 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRUNO LILJEFORS«
243
TIGERJAKT. AKVARELLERAD TECKNING (OMKR. 1867). Tillhör konstnären.
ren någon gång in en figur i sin tafla,
är det för djurens skull. Han målar en
jägare som, fylld af offerprästens andakt,
och lyssnande med bössan sänkt i
väntan på det rätta ögonblicket för
utöfvandet af sitt kall, känner sin själ
genombäfvas af skogsdjupets
aningsfulla mystik.
Detta återgifvande af djuren för
deras egen skull var ju ej heller förut okändt
i konsten. Men hvad som är absolut nytt
för Liljefors, det är den djurvärld som
han uppsöker, företrädesvis den vilda
fågelvärlden; det är vidare det
kärleksfulla tålamod som han ger sig att
utforska dess karaktäristiska vanor och
drifvande instinkter, det är slutligen det
egenartadt geniala sätt på hvilket han
låter sina modeller växa fram ur deras
naturliga omgifning.
Men till detta mål har konstnären
ej nått på en dag. Vandringen har
varit lång och mödosam. Han har hunnit
blifva femtio år på vägen.
Det var den 14 maj 1860 som
handlanden Anders Liljefors i Uppsala, boende
i huset N:o 37 vid Svartbäcksgatan, för
första gången höll i sina armar den son,
som skulle göra hans släktnamn
världs-berömdt. Gossen erhöll i dopet namnen
Bruno Andreas.
Lille Bruno var ej många år, när en bit
papper och en blyerts redan hade
hunnit blifva hans bästa leksaker. Farfadern
var en väldig Nimrod, fadern hade
kruthandel — var det underligt att skotten
smällde friskt på sjuåringens teckningar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
