Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Provianteringen. Ur femte sången af Svitjods saga, komiskt epos af Axel Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2JO
AXEL KLINCKOWSTRÖM
Sen dess ha knappast femti år förflutit,
och dock, hur mången mör chateaubriand
har ej i lufttät burk man inneslutit,
hur mången härligt lyckad volauvent
har ej man kunnat öfver hafvet sända
till hungrigt folk i världens andra ända!
Aljaskalax man äter på Borneo!
Till frukost uti sin automobil
vid Brüssel mumsa Leopold och Cléo
ansjovis, fiskad upp vid Lysekil,
och eskimån i sin kajak sig stärker
med indisk ananas tills magen värker!
I Peking aprikoser från Florida
och hummerstjärtar ifrån Helgoland
på bordet stå vid kaviarens sida
och täfla med menyn från Midtens land!
Ja, kannibal’n till missionärsstek håller
på sås, bestämd till »Norske Fiskeboller» !
Kort sagdt, emellan världens alla zoner
där bytes nu delikatesser ut;
hvad förr blott åts af främmande nationer,
för oss har blifvit hvardagsmat till slut. —
Och hvart vi komma på vår färd kring
jorden,
vi städse samma rätter se på borden.
Herr Bödecker i Bremerhafen är
en man, som fattat dettas konsekvenser;
han på konserver grundat sin affär
och levererar alla ingredienser,
som mänskomagen måste digerera,
om den skall kraftig tarmsaft producera.
Invid hans kaj, där mången krän sig
höjer
med stela armar pekande mot sky,
ung Holofernes skutan nu förtöjer,
och snart vid schåares och winschars gny
ur firmans välförsedda magasiner
där lastas in proviant, cigarrer, viner.
O, Sångmö, van på Pindens ljusa höjder
att lefva af Hymettos’ honung, dagg,
ambrosia, nektar och de ljufva fröjder,
som lyran skänker — ack, med
hemligt agg
i dag du ser dig tvungen att besjunga
en jordisk kost: sardeller, inlagd tunga!
Och dock har maten ock sin poesi! —
En ros — ett exemplar af släktet Rosa —
för botanisten kan ej annat bli
än ståndarknappar, fruktblad: idel prosa!
För skalden, drömmarn med hans syn
på tingen
finns ingen sak så låg på jorderingen,
att ej den adlas genom sångens makt;
ej blixtar blott, som mellan åskmoln
ljunga,
ej liljor blott, nej, stenkolsgrufvans schakt
och loppans hopp han älskar att besjunga,
ty allt, som finns, som lefver, vill och
handlar,
med fantasiens trollspö han förvandlar.
Och födan skulle sakna poesi? —
Vår mat — menyn på »Svitjod» till
exempel —
är ett kompendium i geografi,
en karavan, som nalkas kökets tempel
med offergåfvor ifrån alla trakter:
från luften, hafvet, åkern, bergets schakter.
Ej torr och tråkig blir min promemoria:
Den minsta rätt sin egen saga har;
hvar burk, hvar låda täljer sin historia
om fiskarn, som på isig bölja far,
om herdens lif, om odlarns glada möda
i solig nejd, där guldoranger glöda.
Med smörgåsbordet vill förstås du börja:
— Det kittlar gommen och det ger aptit. —
För »nubben» läsarn ej behöfver sörja:
två tusen liter prima akvavit,
en präktig medicin mot dystra tankar,
i »rummet» ligga, tappade på ankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
