Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Provianteringen. Ur femte sången af Svitjods saga, komiskt epos af Axel Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2JO
AXEL KLINCKOWSTRÖM
Hotchpotch, Mockturtle,
jordärtskocks-puré,
Julienne och nässelkål med frikadeller
i munnen vattnas, sångmön blir gourmet,
och ifrån harpans strängar versen väller
med doft af muskot, nejlikor med mera,
just lagom salt — med bismak af madera!
Med bismak af? .... så när jag hade
glömt
dig, Queue de Boeuf, den bäste bland
dem alla;
vid den tornering, jag så ofta drömt,
i Smakens tempel skulle vida skalla
ditt lof och Sångmön räcka segerns krans
åt bålde riddarn utaf Oxensvans!
Dock tiden flyr! En sista blick jag
kastar
på lårar, kuttingar och kaggars ström.
Ett berg af mat i Svitjods rum man
lastar,
och skymtande ur vimlet som en dröm
jag skådar stekar, skinkor, makaroner
och pickels, senap, syltade meloner,
Korinter, stockfisk, kurry, bittermandel,
Bordeauxvin, olja, ättika, makrill; —
kort sagdt, af allt, hvad en diversehandel
på lager hafva bör, och mer därtill
det fanns i mängd på Holofernes’ skuta...
Se så, nu är jag mätt och måste sluta!
Dock innan dess och innan ur sin docka
vår Svitjod glider genom slussen ut,
du veta bör, att konjak, vin och mocca
fanns ock, beräknadt räcka resan ut; —
i rummet bak Skamanders hytt förvaradt
förrådet låg, — där var det väl bevaradt.
En gåfva var det af en mecenat
från soligt Galliens vinbergskrönta dalar,
ty, sparsam som sig bör, Illyriens ståt
blott »nubben» på vårt gunrumsbord
betalar,
och hoppas oss beskydda på det viset
mot lyxen, det moderna plågoriset!
Nu nog. Definitivt för denna gång
jag slutar, låter svettig vinghäst rasta
och sätter »punctum» för min femte
sång. —
Du vet att ej du skall behöfva fasta
hos oss, — menyn du hört mig nyss
besjunga —
Gå nu ombord, — i nästa sång blir
gunga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
