Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjunde häftet
- Dmitri S. Meresjkovski. En modern rysk religionsfilosof. Af Kristoffer Benzow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lifsmöjlighet. Men så är det icke, menar
Meresjkovski, tvärtom dölja sig i
kristendomen nya oanade mystiska sanningar, som
nu skola komma i dagen genom »den ryska
andens» religiösa insats och så med sin
befruktande kraft öppna nya källor för
religiöst lif och frälsa världen. »Och nu
frågar jag: är icke i Kristi lära en utväg
anvisad ur denna motsägelsen? Ges det
icke enligt denna lära i den polära
motsättningen en öfvervärldslig mystisk enhet
mellan ande och kött? Med andra ord,
förkunnar icke Kristus andens och köttets
likvärdighet, lika helighet?» — »Anden är
icke blott förnekelsen af köttets lägre
tillstånd, utan också bejakelsen af dess högre
tillstånd. — Anden är icke den okroppsliga
heligheten, utan det heliga köttet.» —
* *
*
Det är sålunda, som vi se, egentligen
inte en »ny religion», Meresjkovski vill
gifva oss, snarare en ny mystik. Behöfva
vi moderna mänskor en sådan? De
finnas nog, som förneka detta och mena, att
mystiken var en barnsjukdom, som
mänskosläktet måste gå igenom, innan det nått
mogen ålder. Mot dessa nyttans och det
ensidiga kulturarbetets apostlar vänder sig
Meresjkovski, med sitt kraf på fördjupning
och förinnerligande af det personliga lifvet.
Han vill öppna nya djup och vidare
utsikter för »denna världens barn» —
medelvägens små mänskor. — Hvar tid har
sin mystik. Och hvar tid bär med denna
sin upphöjelse och sin förnedring, sin styrka
och sin svaghet. Ty en sund mystik
tillför lifvet ur sitt hemliga förråd oändlig
kraft, och en sjuk mystik gjuter sitt gift
droppe efter droppe i lifvets bägare, tills
hälsodrycken är förgiftad. Och mycket
tyder på, att just den moderna mänskan
mer än allt annat är i behof af en sådan
sund mystik — en mystik till lifvet. Men
så är den stora frågan, hur mycket af det
mystiska vi böra ta fasta på och ge rang
och heder af mystik, ty »hvis alt der er
mystisk var mystik, kunde da nogen sige,
vad man forstaar ved mystik»? (E.
Lehmann.) Jag tror, att Meresjkovski
andäktigare än de flesta lyssnat ut tidens
lönliga hjärtekraf och pekat på dess intimaste
lifsfråga. Om han löst den blir en annan
sak. Låt oss då litet närmare skärskåda
den mystik, »den ryska anden» har att
bjuda på. —
Meresjkovski talar om helighetens två
mystiska poler: Andens helighet och
köttets helighet, de båda religiösa
grundelementerna i mänskolifvet, de båda riktningar,
som ledt till skapandet af gudamänskans
idé och mänskogudens. Och därmed har
han, synes det mig, träffande karaktäriserat
de två strömfåror af mystik, som gå
genom tiderna, de två makter, som ännu
klyfva det moderna lifvet itu. Jag skulle
också vilja säga: själfförnekelsens mystik
och den köttsliga själfhärlighetens eller
kortast helighetsmystik och skönhetsmystik.
Det synes mig nämligen som, om vi
lösgöra saken från Meresjkovskis speciella
terminologi och söka psykologiska data,
vi just skulle få fram dessa tvenne
kategorier: viljelifvets mystik och känslans.
Eller rättare en mera viljebetonad och en
mera känslobetonad, ty ingenstädes är
svårare än på mystikens gebit, som griper så
djupt ned i vårt väsens rottrådar, att skilja
och lägga i sär. Här gäller det väl till
sist, att »Gefühl ist alles». Men »andens
helighet» pekar — för att nu orientera
oss — hän på viljelifvet, den sedliga
energiens område, och då det »köttsliga»,
själfhärliga lifvet förtätar sig till mystik, sker
det just i skönhetens, stämningens — den
»konstnärliga subjektivismens» tecken.[1]
* *
*
Kan skönhet frälsa? Är det i dess
lustgård framtidens tempel skall resas, och
äro konstnärerna — skönhetens präster —
de, som där skola tända altarljusen? Skola
de kunna skapa omkring oss det stora tysta
rummet, där allt sorl stillnar, och där vi
lyssna till lifvets eget hjärteslag? Vi stå
inför skönhetens högsta uppenbarelser i
bildande konst, i musik och diktning. Och
vi njuta, vi känna oss upplyftade, vi
glömma för en stund oss själfva med våra stora
och små bekymmer och gå kanske med
[1] Det är tydligt, att begreppet mystik här
fått vidare omfång, än man vanligen och äfven
Lehmann i det ofvan cit. arbetet: »Mystik i
Hedenskab og Kristendom» ger detsamma ss.
»Menneskesjælens Enhed med det Guddommelige» — ett
omedelbart gripande af det översinnliga. Jfr äfven
N. Söderbloms indelning i »personlighetsmystik och
oändlighetsmystik» (se Uppenbarelsereligion m. m.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:51:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1910/0416.html
